Joakim, 54, tillbaka på Drottninggatan: ”En speciell känsla”

Eric Tagesson

Läkaren Joakim Nordahl, 54, går längs Drottninggatan.

Under orangea filtar och svarta plastsäckar ligger döda kroppar.

– Ibland hamnar man i en roll man inte är förberedd på, som man bara får finna sig i, säger han.

Bilden, som Aftonbladets fotograf Urban Andersson tog, spreds över världen. Fotot illustrerar med smärtsam tydlighet förödelsen efter Rakhmat Akilovs framfart längs Stockholms parad- och gågata Drottninggatan.

På bilden bär Joakim Nordahl vita läkarkläder och plasthandskar. Han ser sammanbiten ut, med blicken riktad i marken.

Han och hans kollegor hade fredagen den 7 april börjat plocka ihop för dagen på Cityakutens mottagning i hörnet Olof Palmes gata och Drottninggatan.

Då hörde de oväsen och tittade ut genom fönstren.

– Vi såg personer ligga på gatan och det var kaotiskt på platsen.

Uppgiften: Hålla människor vid liv

Joakim Nordahl, som arbetar som ortopedkirurg, slet åt sig en akutväska och gick ut, tillsammans med flera kollegor.

– Folk låg utspridda längs en lång sträcka. Vi delade upp oss och försökte skapa en överblick över vilken typ av skador det handlade om och vad som var mest akut, vilka patienter som ska prioriteras, berättar han.

– Uppgiften var att hålla liv i människor.

Han säger att många privatpersoner också hjälpte till, även om de inte hade någon koppling till offren.

– Det var verkligen min känsla att folk ställde upp.

Tillbaka på platsen

Han säger att han själv gick in i sin roll som läkare.

– Typen av skador hade jag sett tidigare, när jag jobbade på akuten. Men det var så mycket runt omkring. Chockade människor, anhöriga till offren. Kaos.

Nu har det gått nio månader sedan bilden togs. Joakim Nordahl är tillbaka på samma plats. Fotograf Urban Andersson tar samma bild, en gång till – utan förödelsen och skräcken.

– Det är en speciell känsla, även om jag går här nästan varje dag, så nu när vi står här och pratar om det känns det speciellt.

Han tänker på det han varit med om. Ibland.

– Det var väldigt speciella omständigheter. Men jag hanterar det.