Dubbelmordet i Vallentuna – en frias från morden
Publicerad 2021-03-12
De två männen nekade till morden på Lars och Suzanne och skyllde på varandra.
I tingsrätten dömdes de båda för mordet på Suzanne – men hovrätten tycker annorlunda.
28-årige Christoffer Öhman döms nu till livstids fängelse för båda morden. 26-åringen frias för mord men döms för rån till fyra års fängelse.
”Haha i dag blir vi miljonärer.”
”Det kan du lita på.”
”Skjuta vet vi jag kan. Men är mer nävarna kille.”
Klockan är ett på natten till den 11 januari 2020. En 28-åring och en 26-åring chattar med varandra och peppar sig inför det som komma skall – ett rån mot ett par i Vallentuna, Lars, 61, och Suzanne, 52.
När Lars och Suzanne, ett lugnt och omtyckt par utan kända fiender, hittas brutalt mördade i sin ensligt belägna villa i Vallentuna sätts en stor polisapparat igång. Det brukar sägas att de första 24 timmarna är extra viktiga i en mordutredning och här har paret redan legat döda i fyra dygn. Det finns risk att spåren efter mördaren, eller mördarna, redan kallnat.
Märklig historia växer fram
En hel vecka tillbringar polisens kriminaltekniker i villan. Ett tänkbart motiv står snart klar, Lars hade nyligen sålt en släktgård och blivit förmögen. Det finns risk att fel person fått höra om hans pengar.
Det blir genom att följa just pengaspåret som polisen redan efter tre veckor kan gripa två unga män från trakten – 28-årige Christoffer Öhman och en 26 år gammal vän till honom.
– Vi kom de åtalade männen på spåren genom att de gjort överföringar från målsägandenas konton till en av de åtalade männens konto. De hade även loggat in på den nu mördade mannens bankkonto från en av männens bostad efter gärningarna, har kammaråklagare Jenny Karlsson tidigare förklarat.
Under den långa utredningen växer en märklig historia fram. Det visar sig att Christoffer Öhman har lurat sin vän att de jobbar åt en högt uppsatt person, en syndikatboss vid namn Theo Arkas, och att de även har en korrumperad polis på sin sida. Theo Arkas är den som berättar för dem vad de ska göra och hur. Och han är en person man inte ska gå emot.
Det tar många förhör och många bevis innan den yngre av männen vågar tro på förhörsledarna när de berättar att Theo Arkas inte finns på riktigt. Att det hela tiden bara var hans vän, Christoffer Öhman, som var Arkas och att det nätverk han påstod fanns kring dem bara var fantasifigurer.
– Jag hoppas bara att allting han har sagt är en lögn, att inte min familj kommer råka illa ut, säger 26-åringen i förhör.
På frågan varför han tror att 28-åringen hittade på allting svarar han:
– Från början tror jag att det bara har varit för att mjölka ur så mycket pengar av mig som möjligt. Sedan, jag vet inte, sedan var det väl någon grej för att han ville göra saker men inte ville göra saker själv. Det var ju ganska praktiskt att kunna tvinga med någon.
Berättelserna går isär
Vad som egentligen hände i villan i Vallentuna morgonen den 11 januari går berättelserna isär om. Båda männen medger att de varit där för att råna paret. Men morden skyller de på varandra.
26-åringen berättar i förhör hur han och Lars först småpratar med varandra.
– Han frågade mig: Varför börjar man med sånt här? Och jag hade inget riktigt bra svar för att jag menar vad, vad, vad skulle jag säga? Så jag berättade halvt som det var, jag sa det att han där ute har, han kommer skicka folk på min familj om jag inte följde med honom på det här… Så jag, jag hade inget val sa jag.
När det börjar gå upp för rånarduon att den stora förmögenheten de hoppats på inte finns gömd i huset ändras stämningen och blir än mer hotfull. 26-åringen påstår att han senare hör en smäll och ser Lars ligga blödande på köksgolvet med Christoffer Öhman stående över sig.
– Så såg jag att han höll på att spotta på honom. Han liksom tittade upp och såg mig och började asgarva och sa: jag höll på att spotta på honom.
Döms för båda morden
Enligt 26-åringen ger sig sedan Öhman på Suzanne. Hennes huvud lindas in med plastfolie i 24 hårda varv innan ett skärp sätts runt hennes hals och dras åt.
Christoffer Öhman å sin sida säger att han är ute på tomten när 26-åringen kommer ut och säger att allt gått åt helvete och att paret är döda.
Tingsrätten valde att döma dem båda till livstids fängelse för mordet på Suzanne. Rätten menade att vem som än hade gjort vad så var de båda med på det, och även om Öhman varit drivande så försökte aldrig 26-åringen stoppa planerna eller dra sig ur menade de.
Efter morden fortsatte männen att skriva till varandra om vad de gjort, ofta på ett rått och raljant vis.
Hovrättens dom som meddelades på fredagen blev dock en annan än tingsrättens.
Svea hovrätt dömer Christoffer Öhman till livstids fängelse – nu för båda morden. 26-åringen frias från mordmisstankarna men döms för rån till fyra års fängelse.
Hovrätten skriver i ett pressmeddelande att den bevisning som åklagaren presenterat inte räcker för att visa att 26-åringen "deltagit i utförandet av mordet på kvinnan eller att utesluta möjligheten att hans medtilltalade ensam begått mordet". Två av hovrättens fem ledamöter ville dock fälla 26-åringen för mordet på Suzanne.
Lindomefallet
Fallet har hela tiden beskrivits som juridiskt komplicerat, inte minst för att männen skyllt på varandra och att de tekniska bevisen inte kunnat klargöra vem som gjorde vad.
Ett av de mest kända fallen där åtalade skyller på varandra och därigenom får mildare domar eller helt slipper straffansvar är Lindomefallet som till och med blivit ett juridiskt begrepp.
Det var den 26 oktober 1990 som någon slog ihjäl en 89-åring med en stekpanna i hans hem i Lindome. Två män åtalades för mordet men friades från mordåtalet då domstolen inte kunde avgöra vem av dem som talade sanning. Mordet på Gert-Inge i Markaryd är ett annat exempel där de misstänkta skyllde på varandra och friades i hovrätten.