Vem ligger bakom konspirationen?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är ju möjligt att alltihop är en konspiration. Sådant händer. Kanske är det vår tids Dreyfusaffär. Ni vet, Alfred Dreyfus, den oskyldige franske officeren som vid förra sekelskiftet dömdes till Djävulsön på livstid.
Kanske behöver vi en svensk Émile Zola som kan skriva ett ”J’accuse” och se till att det tar hus i helvete.
Det är ju möjligt.
Jag läser Anna Sjödins alla uttalanden. I hennes fall kan det skandalösa rättsövergrepp hon säger sig vara utsatt för inte gärna bero på antisemitism, vilket det gjorde i Dreyfusaffären. Det måste vara något annat. Kanske är det en konspiration mot sossar. Eller möjligen en del av den omtalade och världsomfattande konspirationen mot kvinnor. Något sådant.
Vad det än handlar om måste i alla fall Sjödin-konspirationens tentakler nå långt. Domare och nämndemän. Poliser och åklagare. Journalister och vittnen. Alla är de inblandade. Alla är de fast beslutna att smutskasta Anna Sjödin, en vanlig tjej som bara hade tagit ett glas.
Det är ju möjligt.
Den stora frågan är förstås vem som styr tentaklerna. Vem, eller vilka, ligger bakom denna djävulska plan?
Man får väl söka i samhällets topp, som vanligt. Vi söker en grupp med makt, resurser och position. En grupp som kan styra världen i lönndom. En grupp mäktigare än alla politiker, journalister och direktörer tillsammans. Finns det verkligen någon sådan?
Det är ju möjligt.
Läser man Anna Sjödins egna uttalanden denna vecka, pekar de alla i en riktning. Det finns en grupp i 2000-talets Sverige som i skymundan verkar styra allt. En grupp som vidmakthåller alla orättvisor, oavsett om de har att göra med kön, hudfärg eller sexuell läggning. En sista grupp med gammaldags auktoritet, nu när vi äntligen avvecklat polisen, avlövat lärarna och avskedat föräldrarna.
Jag syftar förstås på dörrvakterna. Den som följt svensk press under senare år har anat det: alla väsentliga samhällsfrågor rör en dörrvakt och en krogkö. Hur många indignerade reportrar, hur många dolda kameror, har inte försökt bevisa den saken? Så, visst, kanske är Anna Sjödin vår tids Dreyfus. Ett offer för Sveriges egentliga härskare: dörrvakterna.
Det är ju möjligt.
Alternativet är att Anna Sjödin inte har vett att skämmas.
Men det kan väl inte vara möjligt??