Marie-Antoinettes svenske älskare dödad av mobben

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Under påskhelgen har långa köer ringlat sig utanför glaspalatset Grand Palais i Paris. Köerna kommer att finnas kvar ända till sommaren, för så länge pågår den nya gigantiska utställningen om franska drottningen Marie-Antoinette.

Hon som halshöggs under den franska revolutionen och som hade ett kärleksförhållande med den svenske greven Axel von Fersen. Fersen är starkt närvarande på utställningen, som också kan ses som en upprättelse för och ett erkännande av honom.

helskärm

Få svenskar hade ett lika intressant och dramatiskt liv som Fersen. Redan som tonåring ansågs han så vacker att det gick ett sus genom salongerna då han gjorde entré. Han var rik, lång, intelligent, musikalisk och talade sex språk. Han kände personligen de flesta av Europas monarker och han träffade Napoleon, Voltaire, Mozart, Haydn och Beethoven.

Född 1755 i en av de rikaste och mest inflytelserika familjerna i Sverige kom han tidigt ut i Europa. Hans studier avslutades i Paris, där han presenterades vid hovet och fick kontakt med Marie-Antoinette redan då hon var kronprinsessa.

Fersen tillhörde en krets utvalda som roade sig med Marie-Antoinette vid lustslottet Trianon. Han var där så ofta och kom henne så nära att rykten började surra.

Precis då utbröt det nordamerikanska frihetskriget. Frankrike sände trupper för att stödja rebellerna mot engelsmännen. Fersen anslöt sig. Han var då 25 år och blev överste. Han var med i slaget vid Yorktown, dekorerades av George Washington och återkom som krigshjälte till Versailles. För att kunna stanna nära Marie-Antoinette övertog han ett kungligt franskt regemente sammansatt av svenska officerare och soldater från svenska Pommern, Royal Suèdois.

Fersen reste med Gustav III på hans omskrivna resa till Italien och Frankrike, den som avslutades i Paris med det franska hovets sista stora fest i Versailles, innan revolutionen bröt ut.

helskärm

Då bastiljen stormades 1789 var Fersen i Paris. Han var med den kungliga familjen då den några månader senare hämtades in till Paris för att sättas i husarrest i Tuilerierna.

Då revolutionen blev alltmer våldsam planerade Fersen de kungligas flykt ut ur Paris. Han körde själv deras vagn den farligaste etappen, den genom revolutionsgardets spärrar, men var tvungen att lämna sällskapet kort efteråt.

Kungafamiljen greps och fördes tillbaka till Paris, Fersen slog sig ner i Bryssel, men hela tiden stod han i kontakt med kungafamiljen genom kodade brev och meddelanden.

I början av 1792 gjorde han ett nytt räddningsförsök. Trots uppenbar livsfara tog han sig tillbaka till Paris och lyckades ta sig ända in i Tuilerierna, där han mötte kungaparet. Men Ludvig XVI vågade inte fly en gång till. Fersen blev tvungen att ta avsked av Marie-Antoinette för sista gången. Han fick med sig brev från Ludvig XVI till Gustav III.

I januari 1793 halshöggs Ludvig XVI. I oktober samma år var det drottningens tur. Fersen fortsatte att arbeta mot revolutionen, men den nya svenska kungen, Gustav IV Adolf, kallade honom till Stockholm, där han fick flera höga ämbeten. Han var med i flera regeringar och han blev riksmarskalk.

Då kriget med Ryssland bröt ut 1808 och Sverige förlorade Finland, avsattes Gustav IV Adolf och skickades i exil med hela sin familj.

Ny kung blev Karl XIII, Gustav III:s yngste bror. Eftersom han inte hade någon son, utsågs en dansk prins till tronföljare, Karl August. Prinsen avled kort därefter i en hjärtattack.

Fersen anklagades för att ligga bakom mordet tillsammans med ”gustavianerna” de som ville att Gustav IV Adolfs son Gustav skulle bli tronföljare. Under den danska prinsens begravningståg, som leddes av riksmarskalken Fersen, kastade sig en berusad folkmassa över Fersens vagn. Han slets ut, misshandlades och stampades slutligen till döds – inför ögonen på svenska elitsoldater som hade order om att inte ingripa. Det troliga är att Karl XIII och hans krets låg bakom upploppet. Han ville behålla sin krona och ansåg sig hotad av gustavianerna.

Många månader senare konstaterade en kommission att Fersen inte hade någonting med prinsens död att göra. Hundratals personer hade då blivit förhörda. Ingen dömdes för mord eller dråp. Några få fick fängelse för att de varit berusade offentligt. Fersen fick en begravning som det anstod en serafimerriddare, riksmarskalk, generallöjtnant, ledamot av regeringen och innehavare av titeln Rikets herre.

Den som då hade ansvaret för ordningen på Stockholms gator var en man som hade varit med förut och som visste vad han gjorde. Den nye kronprinsen, Jean Baptiste Bernadotte, den blivande Karl XIV Johan.

Den stora Marie-Antoinette-utställningen i Paris avslutas med hennes långa dödsvandring. Det är en lång mörk hall. Till höger finns hatet, i form av karikatyrer och föremål från hennes sista månader i fängelse i väntan på avrättningen. Till vänster finns kärleken, i form av citat från brevväxlingen mellan henne och Fersen. Det är mycket vackert gjort.