Konsulter skapar dagens klyschor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det kinesiska tecknet för kris betyder också... Nej, förlåt, omstart.
Det har funnits dagar när jag varit på vippen att starta en folkrörelse. Det har alltid vippat tillbaka, men just då, i stunden, har jag inte tvekat. I huvudet har handlingsprogrammet varit klart, stora delar av medlemsregistret också, loggan, de handtextade banderollerna och till och med vilket kaffebröd man ska ha på tisdagsfikat. Allt som krävs för att få riksförbunds-status.
Sedan har det runnit av mig lika snabbt som det rann till.
Kanske beror det på vad de här folkrörelserna skulle ha ägnat sig åt. Sanningen är att de inte skulle ha gjort ett piss åt världssvälten. Inte åt växthuseffekten, pedofili eller massarbetslösheten. De skulle ha bekämpat helt andra saker.
Farthinder, till exempel. Eller folk som presenterar dig för maten. Eller särskrivningar (sär skrivningar). Eller folk som tror på kristaller. Eller Regina Lund.
Gemensamt för de där sakerna är att de just då, i stunden, väcker starka känslor. Engagemang. Rent av övertygelse. Men gemensamt för dem, om man inte är en total dårfink, är också att de efter några minuter sjunker undan i hjärnans bottenlera.
Det är här visdomsorden kommer in. Eller snarare klyschorna. För visdomsord är irriterande, men när de fanns kom de åtminstone från filosofer, författare och andra människor som förtjänat att bli byst. Nu har vi klyschor istället. De kommer från managementkonsulter.
Jag har ofta varit på samma vipp att starta en folkrörelse mot klyschor. För det kan inte finnas människor som förtjänar att höra orden "vi lever i en brytningstid". Eller ens "barnen är vår framtid". Men...
Häromdagen i radion talade en representant för personalen på ett av dessa verk som ska utlokaliseras från Stockholm. Man kan förstå att de är förbannade. Men så sa den där representanten så här: "för många är det snarast en existentiell kris".
Sedan dess har jag tänkt på vad man kan säga till en person som inte drar sig för att definiera "existentiell kris" - ni vet: Kafka, Kirkegaard, Dagerman, Boye - som att ett verk flyttar från Stockholm till Karlstad.
En sådan person förtjänar det här, varken mer eller mindre:
"Det kinesiska tecknet för kris betyder också möjlighet."