Avfallsquislingar trakasserar oss
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sopsortering, ropade Stig-Björn Ljunggren, statsvetaren som då och då, på grund av alltför korta strumpor, visar sina vader i tv. Utropet skedde i en panel i Sveriges Television. Det var tänkt som ett bevis för att Göran Perssons "gröna folkhem" är mer än snack.
Vi har alltså givits sopsortering.
Astrid Jornefelt, 76, i Skara har delgivits istället. Närmare bestämt har hon delgivits misstanke om brott. I somras cyklade hon till återvinningen med en utsliten stekpanna på pakethållaren. Den gick inte in i hålet på återvinningscontainern. Då ställde hon stekpannan mot containern och gick för att köpa lite mjölk och margarin. När hon kom ut blev hon påhoppad av en pensionerad ordningspolis. Han visade sig förgylla sin ålders höst med att extraknäcka som sopspion. Nu är Astrid åtalad för miljöbrott. Kammaråklagare Ann-Christin Andersson uppges "se allvarligt" på Astrids stekpannekriminalitet.
Låt oss för ett ögonblick bortse från en del uppenbara saker. Låt oss bortse från det bisarra i att vi förväntas släpa runt våra sopor på stadens gator. Låt oss bortse från att vi förväntas betala för sophämtning, men själva utföra soplämning. Låt oss bortse från den tölpaktiga oförskämdhet som krävs för att antasta en gammal dam som betett sig fullständigt normalt. Låt oss bortse från de moraliska, intellektuella och sociala defekter som måste vara grunden för att vilja spionera på och ange folk som slänger sopor.
Låt oss bortse från att de företag som avlönar dessa avfallsquislingar gör sina vinster genom att stjäla vår tid, anlägga avskrädeshögar på gator och torg och, då tillfälle ges, trakassera oss. Låt oss bortse från att denna affärsidé bara är möjlig därför att våra politiker lagstiftat fram den.
Låt oss bortse från den löjeväckande uppblåsthet kammaråklagare Ann-Christin Andersson ger prov på. Låt oss till och med bortse från att vi måste betala, både för rättsprocesser av det här slaget och för lönerna till den gröna folkrepublikens gröngardister i åklagarväsendet.
Om vi har bortsett från allt detta, vad finns då kvar? Jo, två goda råd:
1 Den som vill hylla "det gröna folkhemmet" gör klokt i att hitta något annat att skryta med än sopsortering.
2 Stig-Björn, skaffa ett par knästrumpor.