Dina prylar bär din historia
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Man vet ju ungefär vem man är. Men så öppnar man den där lådan och då börjar man undra.
Det finns planlagda lådor. Små snörräta pryldiktaturer där hålslag, kollegieblock och gemburkar välrepeterat hyllar dig från sina avdelade platser varje gång du drar i handtaget. Det är skrivbordens Vitryssland. Du är prylarnas älskade och vördade ledare, de vet alla sin plats och det tas jävlarimej inga enskilda initiativ av en endaste häftklammer.
Men så finns Somalialådan också. Eller Bagdadlådan, eller vad man nu ska kalla den. Lådan som saknar varje plan. Lådan som ser ut som allas krig mot alla. Lådan som bara väntar på en resolution från FN:s säkerhetsråd, men som antagligen kommer att skita i den också, när den väl kommer.
Det här är lådan där allt hamnar som inte platsar någon annanstans. Och som de där grejerna ligger där i sin överblivenhet och blir bittra. De armbågar varandra, virar in sig, solkar ned sig och smågruffar, tills varje antydan av ordning är utplånad.
I?går satt jag där, hela röran i dagsljus, och sorterade. Det var hundörade visitkort från folk som jag kunde ta polonium-210 på att jag aldrig träffat.
Det var sönderböjda gem. Det var dammgråa, halvfulla fickförpackningar av Lambis snorservetter. Det var två gamla halstabletter, och kvitton på grenuttag. Det var flera sådana där avbrutna plastmojänger, flärpar kan vi väl kalla dem, som sitter på billigaste sortens kulspetspenna för att ingenjörer ska kunna sätta fast pennorna i skjortfickan.
Det var, kort sagt, kaos.
Och då slog det mig plötsligt att alla de här grejerna har en historia. Och att alla de där historierna har en enda gemensam nämnare: jag.
Någon gång i vart och ett av dessa värdelösa prylars liv har jag bestämt mig för att lägga dem i Somalialådan. Något har fått mig att titta på en avbruten flärp från en kulspetspenna och tänka: Det här kan vara bra att ha.
Den sparar jag.
Om man säger så här: Ponera att någon visade dig din Somalialåda, utan att du visste att det var din. Ponera att samma någon bad dig beskriva den typ av person som är upphov till en låda av det slaget. Skulle inte begrepp som ”psykofarmaka” och ”Norman Bates” ligga ganska nära till hands?
”Man vet ju ungefär vem man är.” Jo, tjena.