Vad har det blivit av tragedierna?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Varför är allt så ljummet? Varför får inget någonsin bli lite gripande?

Jag menar, lutade Fredrik sin höga statsmannahjässa mot Filippas tröstande barm när Mikael Odenberg talat om att han tröttnat på att vara försvarslös försvarsminister? Gick Fredrik runt i köket, sparkade på köksbordet och gormade? Eller somnade han bara, med käkarna låsta, som en pitbull, om bettskenan?

Vi får aldrig veta.

Nej, nej. Det är inte det att jag vill se in i fler privatliv. Det räcker bra som det är, tack. Jag skulle helst vilja veta mindre om Fredrik och Filippas privatliv. Jag önskar att det skulle kännas naturligt att kalla dem herr och fru Reinfeldt.

Jag bara menar?… hur ska man säga det här? Att vi kanske missar något storslaget.

?Tänk er Argonauterna. Ni vet Jason och Medea och det gyllene skinnet. Eller Iliaden och Odysséen. Den med Hektor och Akilles, trojanska hästen, Odysseus, sirenerna och alla de andra. Eller, ännu bättre, ta berättelsen om Oidipus, han som slog ihjäl farsan och gifte sig med morsan.

?Det är storslagna grejer, det. Men tänk om Oidipus, när han begrep vem han var gift med, inte hade stuckit ut sina ögon i förtvivlan. Tänk om han i stället hade samlat sig, tagit på sig sitt tommaste ansiktsuttryck, spärrat upp sina blankaste pepparkornsögon och hållit presskonferens:

–?Jag har gjort bedömningen att jag på grund av de omständigheter som nu kommit till min kännedom måste ompröva mitt beslut att regera Thebe tillsammans med min hustru Iokaste. Som en konsekvens av detta?…?

?Tänk om Oidipus hade fått frågan om det var en kris och han hade svarat:

–?Jag är inte säker på att det alltid behöver vara ett problem att man råkar gifta sig med sin mor. Det viktiga är?…?

?Vad hade det blivit av den gripande tragedin, då?

?Det är det jag menar. Här reser sig en försvarsminister för sista gången. Han tar strid med blanka vapen, som en ensam spartan mot en flock budgetfipplande perser. Han gör det därför att stolthet och ära kräver det.

?Borde inte det resultera i något tjusigare än ett par pressmeddelanden och några axelryckningar? Och, förresten, är det någon som tror att Odelbergs heroiska insats kommer att få oss att minnas vårt försvar i mer än ett par dagar?

Snacka om ämne för en tragedi.