Medelklassen – hur står den ut?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Var finns medelklassens andningshål nuförtiden?
Det är ju inget lätt jobb att vara medelklass. Sedan någon först kilade in sig mellan baroner och proletärer har all skit dumpats där. Medelklassen förväntas vara pålitlig och ordentlig. Den ska vara stabil, sparsam och samhällsbärande. Den ska hålla på moralen, utan att ha alltför starka övertygelser. Den ska nöja sig, kanske inte med lite, men åtminstone med lagom. Volvo, villa, vovve, ni vet. Framförallt ska den vara normal ut i fingerspetsarna.
Allt det där förväntas me-delklassen klara av utan att utmärka sig. För medelklassen ska inte innehålla urskiljbara individer.
Tacken för alltihop är att bli utskrattad och hånad. Det skrattas uppifrån och det skrattas nedifrån. Det fnyses från kulturscenen, från Stureplan och från natthärbärgen. Det är Svenssons, det är kälkborgare och det är "Guuud, så konventionellt". Förresten skrattas det från mitten också. Så väldrillad är sann medelklass att den lärt sig att den är ett skämt.
Så, frågan inställer sig - för att punktligt inställa sig är ytterligare en typisk medelklassdygd - var finns medelklassens andningshål nuförtiden?
Läser man gamla romaner ser man snart var de brukade finnas: Bordeller, spelhålor och lönnkrogar. Allt som hör till den skuggvärld en befriande dubbelmoral tilldelade en strävsam medelklass. Och en del sådant finns väl än, men knappast på samma sätt. Spelhålorna har staten gjort stabila, pålitliga och normala. Allt det medelklassen behöver fly från. Parabolporren skapar mer inlåsning än utlösning.
Amatörteater, frimärkssamlande, ornitologi, körsång - ibland kanske sådant kan vara till nytta. Och någonstans i Sverige står säkert en "Så som i himmelen"-körledare och förlöser frustrerad medelklass vecka efter vecka. Men tror någon att det är vanligt?
Vad är det då som får me-delklassen att stå ut? Terapi? Biltvätt? Friggedbodsbyggande?
Jag tror att svaret är knattefotboll. Se sidlinjen en solig höstsöndag. Se mellanchefer, föräldrar och familjeförsörjare lämna medelvägen. Tandtrådade tjänstemannamunnar, plötsligt vrålöppna med KOMIGEEENNUGRABBARFÖRFANRÖRPÅERUPPUPPUPP! Extas och ångest.
Och sedan blir det måndag och dags att bära samhället igen...