Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Uppfostrar de döttrarna att supa och blotta sig?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-19

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ebba von Sydow kom med en bok häromsistens och den har fått mig att tänka.

Ja, redan där rycker väl en del till. För Ebba von Sydow är inte typen som blir inbjuden när de firar Samuel Becketts födelsedag i P1. Nej, Ebba von Sydow är chefredaktör för Vecko-revyn, tidningen som är för svenniga tonårsflickor vad Aktuell rapport är för hembrännande skoterförare.

Likväl har hennes bok fått mig att tänka.

Eller, mer precist, reaktionerna på hennes bok har fått mig att tänka.

Boken heter "Ebbas stil". Den handlar om hur man ska se ut och bete sig om man vill vara rätt. Vilka kläder ska man köpa, vad kan man säga till vem och vilken gaffel använder man när? På ett ungefär.

Men oj, vad sura alla kulturbruttor, av båda kön, har blivit.

Skulle de inte fått prata och skriva av sig i radio och tidningar, hade väl boken blivit bränsle för vårdkasar, från Treriksröset till hamnen i Ystad.

Mycket av gnället är omtugg av samma kålpudding av självklarheter som alltid: Yta är ytligt. Fattiga kan inte köpa samma saker som rika.

Men det riktigt intressanta är moralen. För surkarten har nämligen upptäckt moral i "Ebbas stil". Det är det som gör dem riktigt griniga.

Här är några av Ebbas moralkakor, på en höft: Fulla tonårsbrudar är pinsamma. Diskret urringning är snyggt, att fläka ut brösten är vulgärt. Sminkar man sig för mycket ser man billig ut. Det är ingen bra idé att hoppa i säng med vem som helst när som helst. Det är en bra idé att vara artig.

Detta har alltså fått blodet att bli vinäger i landets kulturella VIP-rum.

Det är samma regler som "påtvingades välanpassade familjeflickor på 1950-talet". Det är "reaktionärt", "småborgerligt" och "otäckt".

Det är här jag börjar tänka. Flera av de där surkarten har antagligen tonårsdöttrar.

Hur tror ni att de uppfostrar dem? Häller de i dem en kvarting, klipper de upp deras urringningar, målar de upp dem som påskägg, innan de släpper ut dem på nätterna? Får tjejerna överhuvudtaget komma hem, utan en ny, tillfällig knullkompis under kjolen?

Jag menar, de är väl konsekventa, surkarten, i sin kamp mot omdöme, hyfs och sunt förnuft?

De lever väl som de lär? Det är väl inte bara något de skriver, för att få sina trista medelklassliv att verka lite radikalt kryddiga?

Eller?

Johan Hakelius