Det är synd om Bosse - han får ju aldrig vinna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ni kan väl åtminstone hålla med om att det är synd om Bosse Ringholm? Jag menar, alldeles oavsett vad ni har fått för er att ni tycker politiskt. Även om han påminner om en fågel. Och inte för att han aldrig dricker något starkare än mjölk. Utan av ren medmänsklighet. Sån har ni väl?
Sanningen är ju den att Bosse Ringholm, till skillnad från taxen Ville, aldrig får vinna en klar seger.
Tänk er att vara Bosse Ringholm och läsa de där nyheterna som kom för några dagar sedan. Miljöpartiet vill spara, stod det. Tiotals miljarder. Mer än Bosse Ringholm.
Du vill inte läsa sånt om du är finansminister. Är du finansminister måste du vilja spara mest. Det är själva poängen med att ha en finansminister. Och så står det i tidningen att några skägglavar är sparsammare än du.
Och inte nog med det. När du fortsätter att läsa förstår du att de inte alls vill spara. De vill betala ännu fler människor för att göra ingenting. Friår, kallar de det. Och för att ha råd med det vill de höja skatten. Och flytta några miljarder från en hög till en annan. Göra av med mer pengar, alltså. Slösa är facktermen. Men i tidningen står det spara. Spara mer än finansministern, till och med.
Heter du Bosse Ringholm måste du bli ganska arg. Arg nog att börja tugga på den där lilla kassaboken du alltid bär med dig. Arg nog att förvandlas från gråmes till kondor. Ändå måste du gå tillbaka och prata med de där människorna. Som kallar slösa för spara. Som inte kan skilja på plus och minus. För det måste bli en budget.
Och sen, när du lagt fler band på dig än en 300-literstunna. När ni kommit överens. Trots att de inte kan räkna. Då har du en uppgörelse som inte är mycket att skryta med. Som inte går att förklara. Ingen logik. Bara politik.
Såna gånger måste man tycka lite synd om Bosse Ringholm. Eller hur? Och önska honom att han någon gång fick en begriplig seger. Som taxen Villes.
Det var taxen Ville som höll på att bli utslängd ur mattes frisersalong i Halmstad. Av kommunalpolitikerna, förstås. De ägnade sig åt modern tolerans.
Modern tolerans innebär att den som är minst tolerant bestämmer vad som kan tolereras. Och en tax kan inte tolereras i en frisersalong. För en tax är inte en tax. En tax är en allergirisk. Allergirisker ska skickas hem.
I tre instanser försökte Halmstads toleranshygienister förbjuda Ville. De förlorade i förra veckan. Ville blir kvar. Lång nos för toleransterrorn.
Det var en begriplig strid. Med ett begripligt resultat. Något att fira, utan reservationer. Till exempel med ett stort glas kall mjölk. Precis vad man önskar Bosse Ringholm i dessa budgetdagar.
Av rent medmänskliga skäl.