Motsägelsefullt och obegripligt – typiskt engelskt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vilhelm Erövraren började bygga Windsor Castle för nära tusen år sedan. Inget kan vara mer engelskt än Windsor. Hela staden är en historisk idyll.
Tar man tåget till Windsor får man byta i grannstaden Slough. Tv-serien ”The Office” utspelades i Slough. Och Slough är också typiskt engelskt. Typiskt för allt det fula, tråkiga och gråa i England. Poeten John Betjeman försökte till och med dikta staden åt helvete. Han började så här, ungefär, fast på rim: ”Kom, vänliga bomber, och fall på Slough, stan duger inte åt människor nu.”
Så där är det i England. Ytterligheterna bor grannar. Motsägelsefullt. Ibland obegripligt.
Ta bara bröllopsbilarna i går. Charles och Camilla åkte Rolls Royce till rådhuset och Bentley till smekmånaden. Livvakterna åkte Range Rover. Patriotiska val. Ingen brittisk kunglighet åker utländskt. Fast nu råkar det förstås vara så att BMW äger Rolls Royce, att Volkswagen äger Bentley och att amerikanska Ford äger Land Rover.
Eller ta gästlistan i går. Komikerna Rowan Atkinson och Stephen Fry. Joanna Lumly, Patsy i ”Absolutely Fabulous”, och stå-upp-komikern Joan Rivers. Inbjudna av en prins, som redan i tonåren såg till att bekanta sig med världens roligaste man, Peter Sellers. Fast själv har han inte direkt någon humoristisk talang.
Motsägelsefullt. Obegripligt. Typiskt England.
Därför var det heller inte så konstigt att se luffaren Phil Ward, 44, stryka omkring i Windsor i går. Enligt medielegenden räddade prinsessan Diana Ward från att drunkna i en sjö för drygt tio år sedan.
Det var mycket ståhej om saken när den skedde. Redan då lät det lika arrangerat som när Robinson-Robban räddar jungfruar från våldtäktsmän. Men, hursomhelst, här var Phil igen för att spela ambassadör för den döda prinsessan. Bröllopsdag och spöktimme samtidigt.
Typiskt engelskt.
Själv småpratade jag med Peter Hooper, 54. Han har gått runt i Windsor med ett stort träfår, ”Herr Bagge”, på axlarna i ett par dagar. En avancerad protest? undrade jag.
– Nä, jag vill hylla de nygifta, sa Peter.
Och sedan kom ett typiskt engelskt uttalande:
– Bäää!
Samtidigt, bakom stängda dörrar, inledde drottningen sitt bröllopstal med att gå rakt på dagens viktigaste händelse: Vilken häst som vann Grand National. Hedgehunter, meddelade hon, sju gånger pengarna.
Inget konstigt med det. Inte i England.