Tre Kronor har en väldig massa nollor för mycket
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Var det bara jag som la märke till den där hockeynyheten? Nej, inte gårdagens tjeckmatch. Det var i förra veckan, världscupen hade dragit igång och en radioreporter satt och bläddrade i taxeringskalendern. Han fick se en väldig massa nollor.
Grabbarna i Tre Kronor, visade det sig, tjänar i flera fall mer än direktörerna i stora börsbolag.
Nu var väl det inte någon nyhet, direkt. De flesta av oss vet att det inte är ett låglöneyrke att vara hockeystjärna. Nyheten var snarare att den där reportern gjorde det till en nyhet. En nyhet av vanlig direktörsmodell.
Indignation. Orättvisa. Mannen på gatan fick förstås säga sitt:
- Ingen människa är värd så mycket pengar.
Så ska mannen på gatan alltid säga.
Reportern hade säkert räknat ut hur många undersköterskor man kan få för en Foppa också, men just den biten missade jag. Det berodde i så fall på att jag kände att jag just varit med om något stort. Något historiskt. Sånt som de kallar paradigmskifte i fina tidningar.
För alla vet ju hur det alltid har varit. Alla har hört det och många har sagt det. Om och om igen: I Sverige är det bara OK att bli rik om man är idrottsman eller lottovinnare.
Det har skrivits drösvis av artiklar och säkert en och annan avhandling om det där. Om att den enda rättvisa rikedomen i Sverige är den som beror på rätt lott i tobaksaffären, eller rätt gener vid befruktningen. Även om det krävs mer än trimmade gener för att bli en bra idrottsman, om sanningen ska fram.
Men här satt jag alltså och lyssnade på den stora omvälvningen. Paradigmskiftet. Inte ens att hoppa och springa och skrinna ihop en förmögenhet är OK längre. Nu är idrottsmiljonärer lika suspekta som vanliga miljonärer. Skandiadirektörer med hockeyrör.
Och nu väntar jag bara på att någon reporter går lös på lottovinnarna. De sista fredade miljonärerna. Sätter åt dem. Hänger ut dem med namn och gryniga passfoton. Frågar grannarna vad de tycker om att hon där på andra sidan häcken kammade hem sju och en halv millar på Joker.
- Ingen människa är värd så mycket pengar, kommer grannen förstås att säga och se bister ut.
Då har det blivit riktigt rättvist.
Fast om någon reporter skulle råka stoppa mig på gatan och fråga om Foppas miljoner eller någon lottokrösus i Skövde, tror jag ändå att jag ska säga så här:
- Det är en människa som VERKLIGEN är värd så mycket pengar!
Inte jämlikt och rättvist, kanske. Men i alla fall lite generöst och trevligt.