Om vi ska flukta borde vi få recensera showen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hur hinner folk med all denna gruppsex? Ni som läst tidningar det senaste halvåret måste undra. För tydligen har, för att tala klarspråk, knullandet blivit en folkrörelse. Ordvitsar undanbedes.
Jag menar det inte som en liknelse. Ska man tro reportagen är det bokstavligen sant. Folk går med i gruppsexföreningar. De dricker kaffe tillsammans, iklädda höfthållare, kedjor och latexkalsonger. De har styrelser och årsmöten och voteringar. Kanske har de bak- (ordvitsar undanbedes igen) och städveckor, som vilken hembygdsförening som helst.
Allt för att få till det.
Jo, jag vet vad man måste säga. "Att vara en, två eller flera är upp till varje enskild individ", som Sören Andersson, förbundsordförande i RFSL, uttryckte det här i tidningen häromsistens. Det är alltid rätt svar. Oavsett om det handlar om gruppsex, transsexuell strypsex med gummistövlar eller ormgropar i sockerkakssmet.
Men när varje vecka innehåller ett nytt reportage om orgier i landets radhuslängor, verkar det lite krystat att respektera privatlivets helgd. Har vi tvångsrekryterats som fluktare borde vi åtminstone få recensera showen.
Så därför: Den är inget vidare.
Erkänn att det är något konstigt med denna blomstrande klubb- och föreningssexualitet, utan tvivel snart organiserad i ett riksförbund. Genitalier gnids mot varandra, andra kroppsdelar eller utvalda ting. I formell mening är det sex. Men är sex fortfarande sex om det organiseras som en syförening? Är det sexigt att ha nästa orgasm införd i fickkalendern?
Och det här tjatet om att "våga leva ut sina fantasier". Varför ska man göra det? Det innebär bara att man drar ut fantasierna i en värld av snöglopp, skavsår, folkpartister och räkskal. Där dör de förstås. Och sedan står man där, utan sina fantasier, som en tråkigare människa.
Är inte gruppsexföreningar dessutom den trista jämlikhetens slutliga triumf? Något som får allsång att framstå som en elitidrott. För alla kan inte tralla, men alla kan dra en tralla. Gruppsex är ett sätt att mötas där ingen behöver kunna något, veta något, ha en personlighet eller en historia. Allt som krävs är en kropp och lite instinkt. Med Viagra och en aning uppfinningsrikedom behövs inte ens en kropp att tala om. Instinkt räcker.
Ni gör förstås som ni vill, därute i radhusen. På så sätt har alla Sören-utan-synpunkter rätt. Men man kan väl få fråga, ändå?
Hur sexigt är det att pippa i demokratisk folkrörelseordning? Egentligen?