Förslaget är på sin höjd en skiss
VISBY. I grunden är alla överens.
Det behövs fler höghastighetståg. Mer järnväg. Fler bostäder.
Men när enigheten ska framställas som en djup schism sätts den politiska fingerfärdigheten på prov.
Valåret 2014 |I jakten på de avgörande mittenväljarna presenterade Alliansen i går vad de själva betecknar som den största järnvägssatsningen sedan 1800-talet.
Om Alliansen får bestämma kommer det att under de närmaste 20 åren satsas 410 miljarder kronor i dagens penningvärde på att modernisera järnvägen och bygga bostäder.
Ett ord i rättan tid, skulle man kunna säga. Eller för sent ska syndaren vakna. Sveriges järnvägar håller inte direkt toppklass i jämförelse med övriga EU-länder.
Är det inte löv på spåret så är det frusna växlar, signalfel, enkelspår eller nerrivna kontaktkablar som gör att även den mest inbitne klimatvän börjar fundera på om det finns alternativa transportsätt. Sådana där man vet när man kommer fram.
Vision värd ros
I det ljuset är Alliansens vision om höghastighetståg som kör på två timmar mellan Göteborg och Stockholm och 2,5 timmar mellan Malmö och Stockholm självfallet värt ros. Inte ris.
Lika välkommen är idén om ännu mer tunnelbana i Stockholm, en ny järnväg till Göteborgs hamn och en tunnel mellan Sverige och Danmark i höjd med Helsingborg.
Men så fungerar inte den politiska logiken. I matchen om väljarna gäller det att göra skillnad. Alltså förstoras olikheterna mellan partierna också när de är praktiskt taget är överens.
Föga förvånade
Oppositionen, som i åratal anklagat regeringen för att satsa för lite på järnvägen, var därför föga förvånande oerhört kritiska mot Alliansens järnvägsplan.
Men eftersom S, V och MP tyckte att förslaget i sak inte var alltför pjåkigt sköt de in sig på en för närvarande ganska ovidkommande punkt. Nämligen hur satsningen ska betalas.
– Ingen finansiering, sade representanter för samtliga tre partier vilket är en sanning med modifikation. Regeringen hade visserligen inte en budget för sina förslag men det bör man i det här skedet nästan vara tacksam för.
Kräver förberedelser
I sin nuvarande form är regeringens förslag på sin höjd en skiss. Kanske är till och med det ett för starkt ord. Det är en önskan, en vision.
Att bygga två nya stambanor, nya påfarter till gamla spår, tunnlar och broar kräver detaljerade förberedelser innan de går att kostnadsberäkna.
Att rita ett streck på en karta och hävda att det vore bra med en ny stambana som det går att köra 320 kilometer i timmen på mellan Jönköping och Malmö är en idé. Men det utgör inte tillräckligt underlag för att göra en budget som sträcker sig över flera decennier.
Dessutom innehöll Alliansförslaget även en skiss för finansieringen. Statliga pengar, banavgifter för tågbolagen, kommunal- och regional delfinansiering, privat finansiering (framför allt i bostäder) och möjligen en geografiskt avgränsad infrastrukturskatt.
I kampen om väljarnas preferenser betalar det sig sällan att vara överens. Då ska skillnaderna mellan det egna och motståndarna i stället målas upp som valet mellan himlen och helvetet.
Det var det vi, återigen, såg prov på i går. Inget att gå i taket för. Men värt att notera.