Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Kan Bildt få eget kungarike i stället?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-10

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nisse från Hökarängen, Mannen på gatan, sitter numera inomhus, kepslös framför datorn. Han muttrar vresigt åt dumheterna på skärmen. Ibland kan han inte hålla sig. Då börjar han knacka själv. Små utrop, tankekedjor, fördömanden, uppläxningar. Han trycker på ”enter” och så blir det publicerat under ”kommentar”.

Rullade mig igenom några av de där kommentarerna apropå Carl Bildts ryssoptioner. Vanligaste ordet var nog ”media”. Det ska, som alltid, uttalas med en föraktfull väsning. Sedan kom ”avundsjuka”, ”jantelag” och ”sossesamhälle”. Sedan ord som ”kompetens”, ”internationell klass” och ”statsman”.

De sistnämnda ska uttalas med vördnad, för de gäller Bildt själv.

Man kan dra olika slutsatser av det. Är man konspiratorisk kan man dra slutsatsen att Nisse egentligen är pr-pysslingarna i regeringens verkstad, som tippe-tappat på sina tangentbord så att deras små pekfingrar svullnat. Är man sociologisk kan man dra slutsatsen att Nisse har blivit moderat och flyttat från Hökarängen till Täby. Är man statistisk kan man titta i en tabell och dra slutsatsen att Nisse finns kvar i Hökarängen, ouppkopplad, eftersom internetanvändandet fortfarande är klassbundet.

Men oavsett vilket är det uppenbart att Carl Bildt är en klanledare med många och hängivna anhängare. Deras övertygelse är att det är logiskt omöjligt att Carl Bildt har eller gör fel. Alla påståenden om motsatsen kan bara bero på illvilja, okunnighet eller, som Carl Bildt själv uttrycker det, på ”felaktiga uppfattningar”.

Det är det som gör det hela lite kinkigt. För saken är ju den att Carl Bildt nu har varit utrikesminister i knappt hundra dagar. På den korta tiden har han fyra eller fem gånger ställt till problem för sin chef genom att säga, göra, inte säga eller inte göra olika saker. Det var arbetsrätten, redan några minuter efter utnämningen. Det var första vändan med optionerna, som han vägrade att kommentera. Det var specialbehandlingen av Lars Danielsson. Och nu optionerna igen.

Allt har berott på hur Carl Bildt agerat och allt har stulit tid från det regeringen vill tala om.

Hur ska en statsminister bete sig när en ofelbar minister gör så många misstag? Kan Bildt få ett eget kungarike och apanage, i stället för optioner?

Vad säger du, Nisse?

Johan Hakelius