Den nakna sanningen om Inger Segelström
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Som vanligt är det sex som gäller. Det brukar vara så med Inger Segelström.
Porrfilm och sexköp och nakenhet. Hon är rolig på det sättet. Som en handelsresande, när de spelar sista dansen på stadt. Lite enkelspårig, om man säger. Nu står hon etta på sossarnas lista till EU-parlamentet. Då vill hon bredda sig. Rent geografiskt, alltså.
Ni kanske läste om det häromdagen. Det gäller den brittiska tidningen The Sun. De har barbröstade tjejer på tredje sidan. Inte annonser för mobiltelefoner, skraplotter och skåpbilar, som den här tidningen. Det är ganska oskyldiga bröstbilder.
The Sun har en kvinnlig chefredaktör sedan ett tag. Vänner av ordning hade hoppats att hon skulle dra på flickorna tröjor. Något sedesamt och könsneutralt. Gärna hemstickat. Det har hon inte gjort. Då ryckte den brittiska politikern Clare Short ut. Det måste lagstiftas mot bröstvisandet.
”Jag skulle älska att förbjuda det”, som Short säger.
The Sun är en rätt skojfrisk tidning. De skickade sina modeller att demonstrera utanför Shorts hem. En modell bytte namn till Clare Short. Det blev roligare att vika ut sig med det namnet. En annan modell tänker ställa upp mot Clare Short i nästa parlamentsval.
Så där håller de på. Det var därför Inger såg sitt tillfälle.
Inger och några av hennes politikerkompisar
har författat ett stöduttalande.
På engelska, hoppas man. ”Nu får det vara nog”, säger de. Brösten ska bort och ingen ska driva med Short. Därmed basta!
Håhåjaja. Det är alltid något naket med i bilden när Inger blir så där rubrikknipande arg.
Fast i ärlighetens namn är hon inte ensam. I söndags här i Aftonbladet fanns en liten artikel på debattsidan. Den hade sju undertecknare, alla riksdagsmän. En från varje parti. Den slutade så här: ”Det är hög tid även för politiskt agerande!” Så skriver riksdagsmän när de tycker att de har hittat en riktig panggrej. Ett hot mot nationen. Invasion, farsoter och tv:s julkalendrar. Nu gällde det djursex.
Jag kände inte till det, men en våg av djursex sköljer tydligen över vårt land. Ingen kossa går säker. Och riksdagsmännen tänker inte vila förrän djursexepidemin är utrotad.
Tänk om de har rätt. Kanske vänslas det friskt i hundkojor runt om i landet.
Och gatorna, Inger, är fulla av topplösa tikar. Är det inte hög tid för att det ska vara nog? Som en riksdagsman skulle uttrycka det.
Fast man undrar lite. Är alla politiker på väg att bli sexfixerade? Det verkar snart bara vara Lars Leijonborg som kan hålla sig. Han fick antagligen nog efter det där med sin orakade pung. Häromdagen skällde Lars på statsministern för att han inte bjussat på wienerbröd.
Inte så sexigt, kanske. Men åtminstone lite originellt.