Gubbarnas tålamod har tagit slut nu
Partiets gammelgubbar tycks ha fått nog.
Nu försöker de, från olika utgångspunkter, styra upp det kaotiska partiledarvalet.
Thage G Peterson, 77, har en särskild plats i socialdemokratins historia. Han har jobbat nära samtliga partiledare, och statsministrar (S), från Olof Palme till Göran Persson.
Han meddelade nyligen att hans kandidat till partiledarposten är Thomas Östros. Ett ovanligt, rent av uppseendeväckande, inhopp i den infekterade frågan av en man som normalt håller på paragraferna. Det vill säga att valberedningen, och ingen annan, har hand om frågan om vem som ska bli ny S-ledare.
Göran Persson, 62, har enligt samstämmiga uppgifter till Aftonbladet också fått nog av röran i partiledarvalet. Också han ska agera för Thomas Östros.
Det är knappast förvånande. När Persson blev finansminister plockade han in den unge Östros som sakkunnig i sin politiska stab. När han blev statsminister utsåg han Östros, då 31 år gammal, till skatteminister.
Därefter satte han den norrbottenfödde Östros som chef för två tunga departement. Först utbildnings- och därefter näringsdepartementet.
I sina memoarer, ”Min väg mina val”, pekar Persson dessutom ut Östros som den som tillsammans med Ulrica Messing ”som under en lång tid framöver kommer att bära ansvaret för partiet”. Messing har dock lämnat politiken.
Förre LO-ordföranden Stig Malm, 69, har också kastat sig in i debatten. Han är ombud på partikongressen och alltså en av dem som utser den nya partiledaren.
Men han är starkt kritisk till hela processen som han kallar ”apspel”. Han fördömer också att det bara, enligt en stark S-tradition, kommer att finnas en kandidat att rösta på. Kvarvarande stalinism, enligt Malm.
Kort sagt har tålamodet tagit slut hos gammelgubbarna. De förmår inte att stillatigande fortsätta att sitta på åskådarplats. De försöker styra upp den kaotiska valprocessen.
Men hjälper det eller stjälper det Thomas Östros? Det kan man tyvärr inte veta förrän efteråt.
På pluskontot skulle Östros, om han vill, kunna sätta upp att de som nu backar upp honom har stor trovärdighet. De vet hur man leder ett parti och de har lett landet under lång tid.
Och Perssons och Petersons val var han. Inte Österberg. Inte Juholt. Inte Pagrotsky. Självklart spelar det roll.
På minuskontot står inblandningen. Risken, sett med Östros ögon, är att Peterson och Perssons stöd tolkas som att de vill fortsätta ha en kanal rätt in i partitoppen. De vill ha chans att fjärrstyra.
16 dagar kvar. Så länge dröjde det innan åldermännen fick nog.