Sommaren är sport, polo, boll och shorts
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sommar och sport, du kommer inte undan kopplingen.
Vintern är något helt annat. Man ser inte familjefäder stå och köpsuget Kapp Ahls-tumma på ett par vadderade hockeybrallor när första frosten kommit.
Folk dyker inte upp på lunch med skidskyttefodral över axeln. Inga curlingspelare står och spejar mot evigheten i skyltfönstren. Ingen bär ens skidbyxor längre.
Men sommaren?…
Någonting måste man ju ha på sig, även när det blir varmare och vad har man att välja på? Segling. Tennis. Rugby. Hästpolo. Fotboll. Cricket. Och just nu, någonstans i den kompostputtrande ”svenska designvärlden” – för det finns en sådan, enligt samstämmiga källor – sitter antagligen ett nyutexaminerat geni från Beckmans och skapar en brännbollskollektion, eller möjligen en kulspelskollektion, färdig lagom till nästa säsong.
För ingen sommargarderob utan sport.
Visst, mycket av det där är snyggt. Men för en del av oss känns det lika falskt som att trava omkring i mässhake, mitra och kräkla. Eller astronautdräkt. Vi har helt enkelt inte täckning för det vi annonserar.
Ingen verksamhet som innefattar spring, hopp, boll eller saltstänkta skot (nej, jag vet inte vad det är, men det låter bra) har det minsta med oss att göra.
Och ändå. Vad har vi för val?
Utdrag ur min egen sommargarderob: 1 rugbytröja, 1 crickettröja, 2 fotbollströjor, 2 tenniströjor, 2 hästpolotröjor, 1 matrosrandig skepp?o’hoj-tröja och – ja, för Guds skull, lika bra att erkänna – jag är inte, men har en gång varit, medlem i seglarskoklubben.
Så var det sagt.
Och allt detta för några veckor av så omfattande fysisk inaktivitet som möjlig är, utan sondmatning.
Man borde skaffa sig en uppsättning vita linnekostymer. Sådana som inte utlovar något annat än drinkar, tjocka romaner och möjligen en och annan stillsam kvällspromenad på välkrattade grusgångar. Vara ärlig. Inte lova något man inte kan hålla.
Men man vet ju hur det skulle bli. Kanske höll det en vecka. Max. Sedan smög sig den sportsunkiga sommaren på en bakifrån, böjde en framstupa och drog ned de välpressade linnebrallorna till anklarna. Och när man rätade på sig lodade man runt i en trasig tenniströja och ett par rugbyshorts. Precis som vanligt.
Sommar och sport. Du kommer inte undan. Kanske borde man bli nudist.