Kungens order: Skjut på demonstranterna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Världens börser gungar. Aktiekurserna stiger och faller som i svår feberfrossa. Krigsrubriker förutspår kapitalismens snara undergång. Men allt detta har hänt förr. Många gånger. För exakt 160 år trodde många att revolutionen var nära i Sverige.

I mars månad 1848 hade det varit skottlossning och kravaller i Gamla stan i Stockholm med minst aderton nedskjutna demonstranter. För första gången hade ropen ”Leve republiken” och ”Leve folkets rättigheter” ekat i gränderna.

Kravallerna var det svenska ekot av den blodiga februarirevolutionen i Paris där monarkin avskaffades och den andra franska republiken utropades. I Sverige hade flera år av dåliga skördar skapat svält och stort missnöje. Demonstranterna krävde både sociala och politiska reformer, framför allt rösträtt.

Kung Oscar I slog ner kravallerna med järnhand.  Kavalleriet kommenderades fram med svängande sablar och soldaterna ur gardet kom med laddade gevär. På kungens order öppnade militären eld.

I februari det året utkom Karl Marx   ”Det kommunistiska manifestet”. Den första upplagan skrevs på tyska. Några veckor senare fanns manifestet i Stockholm hos en bokhandlare som hette Per Götrek. Han bodde tre trappor upp vid Järntorget nummer 85.  Götrek var medlem i den första svenska kommunistiska organisationen och han började genast översätta Marx skrift. Det var ett riskabelt arbete – efter de blodiga kravallerna i Stockholm var yttrandefriheten ytterst begränsad.  Allt politisk verksamhet som kunde tydas som kritisk mot kung och myndigheter var förbjuden. Det var därför svårt att hitta en boktryckare som vågade trycka en så revolutionär text.

 

helskärm

Götreks kamrater i den första kommunistiska cellen var gesäller och typografer. En var fattigläkare i Gamla stan, Johan Ellmin. Det var i hans lägenhet på Skomakargatan 24 som den svenska partiavdelningen hade grundats året innan.  Kamraterna deltog i den svenska marsrevolten, bland annat genom att sprida flygblad och klistra affischer.

De flesta av de första svenska kommunisterna stod nära kristendomen och var starkt  påvverkade av den  franske socialistiska utopisten  Etienne Cabet. Han var  den förste som använder ordet kommunist och som skrev ”åt var och en efter hans behov”. Han var övertygad om att kommunism kunde genomföras utan våld genom allmänna val. I hans drömda kommuniststat behövdes inga domstolar eller poliser: ”Jag tror att under kommunismen kan varken finnas tjuvar, druckna eller lata och att rättegångar och konkurser där skulle bliva okända.” Han ville se ett lands sammanlagda jordegendomar som ett enda gods som inte kunde delas och som tillhörde staten.

I december 1848 var Götrek klar med sin översättning. ”Kommunismens röst” hette hans version av manifestet. Det skärpta politiska läget tvingade honom till en del friseringar av texten. Därför fanns inte många av Marx hotfullaste rader kvar.  Där Marx talar om ”en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning” står i den svenska versionen ”en radikal reorganisation av den nuvarande samhällsordningen”. Reorganisation var ordet, alltså revolution lagom.

Det var kanske tur för Götrek att Karl Marx inte kunde läsa svenska för hans klassiska slutord: ”Proletärer i alla länder. Förena er!” blev i Götreks översättning: ”Folkets röst är Guds röst”, det vill säga precis så som Etienne Cabet skulle ha uttryckt saken. Det 44 sidor tjocka häftet trycktes på Schultzes boktryckeri på Tyska Prästgatan 27 och såldes av Götrek för åtta skilling banco eller cirka femtio kronor i dagens penningvärde.

    

Två år senare hölls ett möte på restaurangen Claes på hörnet där Götrek och några kamrater bilade  Arbetarföreningen med målet att förbättra livet för arbetarklassen i hela landet. Föreningen gav ut tidningen Reform med mottot:

  Vad är penningen? Allt.

 Vad bör den bliva? Intet.

 Vad är arbetet? Intet.

 Vad bör det bliva? Allt.

Per Götrek var en av de första att ta upp kvinnornas sak. Han skrev att kvinnan måste skaffa sig politisk utbildning för ”genom denna skall hon lära sig inse sin ställning, inse att hon saknar snart sagt allt vad ett förnuftig väsende har rätt att fordra av samhället, nämligen uppfostran, rätt att arbeta och bestämma över sitt arbete, rätt att bestämma över sin person och sina handlingar, rätt att deltaga i stiftande av de lagar hon måste lyda”. 

Kung Oscar I hade varit liberal och reformvänlig i unga dagar då han arbetade för folkskola för alla och för en human fångvård. Nu var han uppskakad och skrämd. Han ingrep omedelbart.  Några av ledamöterna i Arbetarföreningen ställdes inför rätta för hädelse och andra brott. Gruppen skingrades och den svenska revolutionen blev uppskjuten tills vidare. Det skulle dröja många årtionden innan svenska arbetare försökte organisera sig igen.