Reinfeldt styr mot makten
Sossarna har slut på idéer - då satsar borgarna på en allians
VAXHOLM. Han är målmedveten. Metodisk. Och talar så man förstår.
Tre anledningar till att Fredrik Reinfeldt (m) kan vara statsminister om två år.
De sista dagarna i augusti ska de fyra borgerliga partiledarna träffas hemma hos centerledaren Maud Olofsson i Robertsfors i Västerbotten för att finslipa taktiken för att vinna valet 2006.
Men redan i går då Fredrik Reinfeldt höll sitt första sommartal som moderaternas partiledare, på hamnplan i skärgårdsstaden Vaxholm, avslöjade han de första byggstenarna.
Sex arbetsgrupper med representanter för samtliga borgerliga partier inrättas. Gruppernas talesmän bildar tillsammans med partiledarna en skuggregering, ett alternativ till den sittande s-regeringen.
Arbetsgrupperna arbetar fram en valplattform som blir gemensam för m, fp, c och kd. Den presenteras nio månader före valet.
Ska inte underskattas
Ett valmanifest läggs fram för väljarna åtta månader senare. Det ska innehålla detaljer om vad den nya fyrpartiregeringen vill göra under sin första tid vid makten.
Eventuella tvister mellan partierna avgörs i en förhandlingsgrupp med två representanter för varje parti.
Partierna går till val under sitt eget namn. Men gör klart för väljarna att de bildat en allians och är överens om vad som ska göras.
Som planering för att vinna ett riksdagsval kan Reinfeldts recept förefalla ohyggligt simpelt. Några arbetsgrupper och simsalabim står portarna öppna till makten och härligheten i Rosenbad.
Men man ska inte underskatta den nya moderatledaren, nu tio månader gammal på sin post.
Mer än jävlar anamma
Tillsammans med de andra i de borgerliga ledningarna drivs han av känslan av nu eller aldrig. Tre år vid makten i början av 1990-talet har redan följts av tio år av s-styre. Förlorar de borgerliga även nästa val har de tvingats nöta riksdagsbänkarna i hela 16 år utan något inflytande. Hur kul är det?
Men det finns mer än målmedveten planering och jävlar anamma som talar för att de borgerliga partierna har en chans att vinna nästa val.
Liknar Wallström
Det ena är Fredrik Reinfeldt som person. Precis som Margot Wallström tillhör han den typ av politiker som inte omyndigförklarar väljarna. Han tror att det går att resonera med, inte bara basunera till, vuxna människor med rösträtt. Det gör förvånande få.
Liksom företrädaren Bo Lundgren utgår Reinfeldt från ett underifrånperspektiv, långt från schablonbilden av moderater. Vanliga människor ställs mot makteliten i hans agitation. I en tid då väljarna gång efter annan visar att de misstror de styrande skiktet är den vinkeln helt rätt – om väljarna uppfattar den som ärlig och genuin.
Det andra är socialdemokraterna själva. Statsvetaren Tommy Möller påpekade nyligen att maktskiften oftare handlar om att den sittande regeringen förlorar än att utmanarna vinner.
Slutkörda sossar
Socialdemokraterna har en längre tid verkat lika trötta och slutkörda som inför valet 1991. Idéerna, både i stort och i smått, tycks ha tagit slut.
Det finns alltså ett politiskt vakuum för den eller de som vill ta plats och visa på alternativ. Hittills har den borgerliga oppositionen misslyckats. Men hur ser det ut efter träffen i Robertsfors?