Rapporterna visar hur lätt det är att byta övertygelse
En studie i politisk anpasslighet.
Det erbjuder Wikileaks dokument.
En övertygelse i en viktig fråga ena månaden kan vara utsåld nästa.
Måndagen den 9 november 2009 var S-ledaren Mona Sahlin på artighetsvisit hos den nye amerikanske ambassadören i Sverige, Matthew Barzun.
Enligt samtalsanteckningarna står Socialdemokraterna bakom fortsatt svensk truppnärvaro i Afghanistan. Ambassadören tackar Sahlin för det svenska bidraget till den Nato-ledda operationen. Hon slår fast att det internationella engagemanget är väldigt viktigt eftersom det inte, som kritikerna hävdar, rör sig om ett amerikanskt fälttåg.
Det låter som en verklig övertygelse i en viktig fråga. En fråga där unga svenskars liv riskeras för en god sak. Sådant vi vill tro att politiker drivs av.
Men tre månader senare ser det annorlunda ut.
Den 17 februari presenterar de tre rödgröna partierna, alltså även Sahlins socialdemokrater, en överenskommelse om Sveriges relationer med omvärlden.
En rödgrön regering ska inte bara slå näven i bordet när det gäller amerikanska kärnvapen utomlands. Den skulle också kräva att USA avvecklar samtliga militära baser utanför det egna territoriet.
I Afghanistan finns många amerikanska baser. Bara antalet Provincial Rescue Teams, alltså samma slag som den svenska basen, uppgår till elva. Av i dag 130 000 utländska soldater är 90 000 amerikaner.
Det internationella engagemang som Mona Sahlin enligt Wikileaks dokument ansåg vara så viktigt skulle sannolikt inte vara möjligt utan de amerikanska baserna i Afghanistan.
När bara 22 dagar återstår till riksdagsvalet presenterar de rödgröna ännu en överenskommelse, nu om den svenska truppen i Afghanistan.
Senast under andra halvåret 2013 ska den vara borta.
Sedan artighetsvisiten hos ambassadören har Mona Sahlin alltså ändrat sig på två avgörande punkter, förutsatt att han mindes rätt när han skrev ner vad de pratat om den där novembermorgonen.
Då var det internationella engagemanget väldigt viktigt. Nu bör förutsättningen för det, de amerikanska trupperna, bort.
Då sade sig Sahlin stödja en fortsatt svensk truppnärvaro i Afghanistan. Nu ska den snabbavvecklas.
Under mellantiden hände två saker. Det ena var att riksdagsvalet, och en eventuell rödgrön seger, ryckte allt närmare. Det var viktigt att hålla allianskamraterna på gott humör. Särskilt Vänsterpartiet drev på för att de rödgröna skulle ta hem den svenska truppen som inte spelade en obetydlig roll i valdebatten.
Det andra var den internationella konferensen i juli i Kabul. Den slog fast att de afghanska säkerhetsstyrkorna ska ta över ledningen för alla militära operationer i slutet av 2014.
Men en vecka efter konferensen, under ett besök i Afghanistan, såg Mona Sahlin inget slut på den svenska närvaron. Säkerhetsläget, antiterroristaktionerna och situationen bland vanliga afghaner skulle avgöra om trupperna kunde fasas ut.
Det är inte alltid sakläget, analysen eller den egna övertygelsen som avgör i politiken.
Minst lika ofta är det den hägrande vinningen. Wikileaks dokument är en påminnelse.