Du, stolta elitist – jag saknar dig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hö, hö, hö, opera! Eller kanske inte opera, förresten, för det är lite maffia och lite musikal och det finns Greatest hits med Pavarotti och Placido och de snurrar i cd-spelare på tjänstevolvoar landet runt.
Men ”hö, hö, hö, balett!”, då. Där har vi det: hö, hö, hö, balett!
Jag pratar finkultur. Antagligen är det ordet den största lögnen sedan Hitler sa att han kände sig rätt nöjd, bara han bara fick behålla Tjeckoslovakien. För snacka med vem som helst, som inte jobbar på en kultursida. Diskutera med din bänkkamrat. Du upptäcker snart att få saker är så fult som finkultur.
Finkultur är elitistisk. Finkultur är obegriplig. Finkultur är dyr och snobbig och kan inte beskådas i bekväm träningsoverall. Det är finkulturens fel att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset. Och dessutom – DESS-UTOM – tvingas vi alla betala för den. Och varför ska en undersköterska i Korpilombolo pröjsa skatt så att Östermalmstyper kan slinka in på Dramaten till halva priset? VavaVA?
Så ungefär kan det låta. Det där sista argumentet samlar alla från Ring P1:?s folkdjup till traktat-tummande nyliberaler.
Och försvararna av finkulturen, då. De är ännu värre. Politiker, som aldrig läst en bok, men vill hålla sig väl med skådespelare, författare och andra bråkstakar. Gnälliga skönandar som anser att världen är skyldig dem en försörjning. Och så de där kulturskribenterna som?... ja, ni vet vad jag menar.
Och i den där sörjan, någonstans, står finkulturen och skälver. För det är väl den finkulturella motsvarigheten till att rysa.
Det var länge sedan jag var på operan. Eller på balett. Och inte blir det särskilt mycket symfoniorkester eller teater, heller. Men vet ni vad jag längtar efter? Jag längtar efter någon som inte drar sig för att vara elitistisk. Någon som vågar säga att finkultur ÄR finare än mycket annat.
Att det är finkultur – inte socialförsäkringssystem, eller sjukvård, eller dagisplatser – som gör oss till en civilisation. Som säger att det är rätt och riktigt att alla tvingas bidra till finkultur, just därför att så många inte begriper hur fin den är.
Det jag vill höra, nästa gång en hö-hö-höare frågar om det är rätt att den där undersköterskan pröjsar halva biljetten åt någon högavlönad kulturfjant, är ett rakt och enkelt svar. Så här, ungefär:
”Japp!”