Rattfylla – rena primalterapin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Redan i lördags kväll hördes det säkert över delar av landet: kriizz, kriizz, krizzz. Ljudet av tusentals insändarskribenter som stack sina pennor i vässarna och njutningsfullt började skruva. Det här var precis vad de hade gått och väntat på.
Krogkvitton är ett säkert kort. Regeringsplan till fotbollsturneringar ett annat. Men få saker, undantaget hundmisshandel, går upp mot en rattfylla.
Det fina med rattfyllor är att ingen kan försvara dem. Även om vi snackar mikropromille är det fritt att öppna indignationsspjällen. För det gäller PRINCIPEN. Om någon antyder att ett utblås på 0,2–0,3 inte riktigt är i paritet med Pol Pots folkmord, finns en Stalinorgel av motargument:
”Om det hade varit dina barn som blev överkörda, då!”
”Men inga barn blev ju?”
”Ren tur. TUR! Hon kunde ha plöjt rakt in i en busskö med gamla tanter!”
”Jovisst, alkohol och trafik hör inte ihop, men?”
”Men vadå? Det är överlagt mord, det är vad det är!”
”Du tycker inte att det är lite av en överdrift att?”
”Överdrift? ÖVERDRIFT! Säg det till de sörjande föräldrarna!”
”Men inga barn blev ju?”
”TUR! Ren tur!”
Och så börjar det om.
Det här med rattfylla är
offentlig primalterapi. Det är som om vi går och samlar på oss allt – nedlagda postkontor, indragna fruktkorgar på jobbet, det förbannade februarivädret, tyskar som läser väderleksrapporten – i väntan på ett godkänt tillfälle att explodera. Och så kommer det, som tur är. Om inte en kändis åkte dit för rattfylla en gång i halvåret skulle svenskarna antagligen dela upp sig i tutsier och hutuer och plocka fram djungelknivarna.
Läste ni förresten Karin Pilsäters pressmeddelande? Det kom redan på lördagen, för här är det medietränat. Två av hennes egna formuleringar: ”ett fruktansvärt fel” och ”allvarligt brott”.
Ingen har påstått att hon körde konstigt. Ingen uppfattade henne som berusad. Ingen tror att hon tankade i sig en kundvagn Rosita på morgonen. Hon hade helt enkelt druckit vin kvällen innan. Och detta är ”ett fruktansvärt fel” och ”allvarligt brott”.
Tänk om Karin Pilsäter
i morgon knackar en fattigpensionär och kursar rull-
latorn på Blocket. Skulle det ens gå att beskriva, när ”fruktansvärt fel” och ”allvarligt brott” redan är förbrukat på en skitsak?