Rysskräcken har fått ett nytt ansikte
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det var inte länge sedan. Ubåtarna lekte som sillstim i skärgården, landsbygden var full av GRU-agenter, förklädda till tavelförsäljare, och när som helst kunde en Spetsnaz smyga upp bakom dig och skilja hjärnan från förlängda ryggmärgen med en enkel tuperingskam.
Sedan kom Gorbatjov och Jeltsin och rysskräcken muckade. Av med uniformen och på med glansig kostym. Tuperingskam byttes mot basebollträ, illegal införsel av ubåtar mot illegal införsel av knark och knull. Hotet flyttade från gråa militärbunkrar på suddiga satellitbilder till skrytpalats i nyrik fyrfärg med guldkranar
i badrummet.
Det blev, kort sagt, en Beckfilm av alltihop.
Där någonstans är vi väl fortfarande, att döma av annonserna för auktionshusen. ”Rekord i miljonnoteringar”, brukar det stå, ”sensationella priser”. Det betyder att någon porslinspotta varit dyr nog för att hela auktionsfirman ska kunna fira jul i Västindien. I år igen. Och man behöver inte vara Kalle Blomkvist för att fatta vem som betalar. För vad är det som säljs? Jo, porträtt av tsar Nikolaj II, ortodoxa triptyker, båtturer på
Dnjepr i olja och serviser med kosacker och guldkanter, tjocka som Stalins mustasch. Det är konsonanter överallt och om man ändå inte fattat galoppen står det ”rysk” på varannan rad: ”Rysk auktion”, ”ryskt måleri”, ”ryskt konsthantverk”.
Jag gillar de där annonserna. För man kan sitta därhemma och riktigt gotta sig i sin rysskräck.
Man ser framför sig rum fyllda av ryska ”affärsmän”. Dyra kostymer på satta grävlingskroppar. Klackringar på slaktarnävar och plånböcker feta med dollarsedlar. Fruar och älskarinnor med för mycket smink, för mycket smycken, för mycket hår. Och mitt i alltihop en svensk auktionsutropare, med blossande kinder:
– ”Vasilisa och hummern”. Utrop en miljon. Någon?
Och slaktarnävarna tummar på plånböckerna, sneglar på det stora håret bredvid, det stora håret nickar ”köp” så det rasslar i örhängena och maffiaryssarna biter ihop och ser på varandra – alla har de fått samma köporder – så börjar budgivningen och auktionsutroparen hör palmerna susa
i Västindien och?
Ja, det är förstås bara en fördomsfull fantasi. Men en tröst när man inte kan bygga rysskräcken på Spetsnaz och tuperingskammen längre.