Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Gud bevare oss – Djävulen är en nörd

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-12

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vet inte hur många t-tröjor, tatueringar och skivomslag med Djävulen jag sett. En del snyggare än andra, men en sak har de alla haft gemensamt: killen är cool. Antingen äckelcool, på det där sättet som träskmonster och levande döda är. Eller så är han coolcool: en världsvan lirare med martiniglaset i ena handen, cigaretten i den andra, håret i Elvisvåg mellan hornen och sängkammarögon som varje småkåt dansbandssångare skulle ge 40 veckor på Svensktoppen för.

En kille som till och med kan bära pipskägg utan att se ut som en lektor i östeuropeiska språk.

Och det har varit samma sak i alla tider. Titta på vilken medeltida kyrkmålning som helst. Man kanske vill ta efter Jesus i allt annat, men om man inte är typen som köper sammetsplanscher med lekande kattungar, tar man hellre stiltips av Djävulen. Han har helt enkelt en bättre stajlist.

Men jag undrar, jag. Hur vet vi det? Varför inbillar vi oss att Djävulen är cool?

Kanske för att ha något att skylla på när vi inletts i frestelse och fallit. Men så är det nog en fråga om värdighet också.

Ett tankeexperiment: säg att du måste bli ihjälslagen. Vem blir du helst ihjälslagen av: Sickan i Jönssonligan eller Russell Crowe? Staffan Hildebrand eller Robert De Niro?

Det är något med det där. Ingen av oss vill förstås bli ihjälslagen, nedskjuten, sprängd eller styckmördad. Men om det nu måste ske, om något djävulskt ska hända oss, vill vi åtminstone att gärningsmannen inte är en nolla. Det måste vara någon med lite karisma, någon som är en aning större än livet, någon man slipper skämmas för.

Man vill bli mördad med stil, helt enkelt.

Och så ser man dessa terrorister: studenter, säkerhetsvakter, biokemister. En älskar fotboll. En annan fish and chips. Ett par av dem konverterar till islam och köper förstås hela kittet: odlar skägg, går i nattsärk, byter namn. Antagligen samlar de på frimärken, spelar rollspel och plastar in gamla årgångar av Buster också.

Det är nästan alltid så med terrorister, från UNA-bombaren till de där galna japanerna i Tokyos tunnelbana. Ingenjörer, forskare och dataprogrammerare med illasittande kostymer. Man känner igen typen. Den brukar dyka upp i amerikanska collegefilmer med tejpade glasögon.

Djävulen är en nörd. Gud bevare oss.

Johan Hakelius