När Blekingesonen tog till rottingen i Vietnam

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag hade en god vän som gjorde affärer i Saigon. En gång diskuterade vi vilken skildring som bäst förklarade hur världens största demokrati hade kunnat fastna i det utrotningskrig som tog slut i dag för trettio år sedan. Det fanns många förslag.

Det var då han frågade mig om jag hade hört talas om Breven från Tonkin.

I mitten av artonhundratalet hade fransmännen velat utsträcka sitt herravälde till norra Vietnam.

–?Men visste du att i spjutspetsens udd fanns en svensk.

Sedan berättade han historien om Martin Sandell. Sandell var född 1858 i Ryssby socken i Blekinge. Han hade genomgått lantbruksskolan i Ultuna och blivit god vän med baron Carl Munck från Finland. Munck ägde stora egendomar i Tavastland och bad Sandell att tjäna hos honom som rättare. Det verkar mest ha varit en ursäkt för de två kamraterna att fortsätta det bekymmerslösa umgängeslivet. Men Sandell blev förälskad i Muncks fru och bröt upp. Planen var att söka sin lycka i Brasilien. Så blev det inte.

Martin Sandell hade kunnat stå modell för hjälten i en Evert Taube-visa. Ursvensk som Frithiof Andersson, glad till sinnelaget, omsvärmad och uppskattad var han kom.

Han hamnade i Främlingslegionen och bataljonen sattes in i striderna i Tonkin. Från den stund Sandell stiger i land är hans karriär en mardrömsresa upp och ned för olika floder och bergskammar på jakt efter en undflyende fiende. När han någon gång utmattad får vila, slängs omedelbart en säck in i tältet med ett avhugget huvud.

Alla hans kamrater dukar under för tropiska sjukdomar, för inkompetenta och grymma officerare, eller dödas de i strid. Men Sandell överlever allt. I femtioårsåldern har svensken stigit i graderna till överste och för befäl över en garnison utanför Hanoi.

Men den fred som allt sägs syfta till är lika avlägsen som när han steg iland och lika avlägsen som den skulle visa sig vara för nästa stormakt sjuttio år senare.

Den enda plats där Sandell finner ro är i avlägsna bergsbyar. Kanske påminde de främmande folken där uppe honom om blekingska stenbönder.

Och så på ålderns höst dyker ungdomskamraten Carl Munck upp. Munck finner att den glade dryckesbrodern från Ultuna har förvandlats till en hård och tystlåten härskare som när han är missnöjd med middagen går ut i köket och mycket sakligt bestraffar tjänarna med rotting.

–?Jag är inte densamme som förr, säger han till Munck, i allt är jag förändrad till det bättre.

Carl Hamilton