Vi kan inte få deras älskare men vi kan få deras pengar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den 14:e blev det. Jag talar om september, förstås. Nästa år. Då det är meningen att vi ska folkomrösta.
Riktigt om vad vet vi inte än. Jo, det handlar om EMU. Eller euron. Men hur det ska beskrivas, det där vi ska säga ja eller nej till, blir det förhandling om. Kommer de inte överens får vi väl folkomrösta om det också.
Det ska bli roligt att se hur kampanjen kommer att skruvas. Skruvas som i att man sätter skruv på en boll. All politik har nämligen skruv numera. Så att medborgarna inte ska kunna smasha hem poäng i onödan. Spin, heter det på engelska. Och de som är experter på hur man skruvar politiska frågor kallas spindoctors.
Det låter tjusigare än skruvdoktorer. Det blir lite Abbe och Hebbe över den svenska översättningen. Mer järnhandel än flådislya vid Stureplan.
Nåja. Jag tror att skruven kommer att bli dubbel. Först lite underskruv. Och sedan en Julio.
Underskruven är till för att söva oss lite lagom. Det kommer att heta att det, i grund och botten, bara handlar om att byta namn på pengarna. Att vi, på sätt och vis, redan är med. Att inget, egentligen, kommer att ändras.
Mycket ”i grund och botten”, ”på sätt och vis” och ”egentligen”. Fraser som är bra när man vill avdramatisera. Eller när man vill få folk att känna sig löjligt hysteriska om de hetsar upp sig.
Som svensk vill man ju inte göra en höna av en fjäder.
Sen kommer Julio. Eller Juan. Eller Roberto, om man är lagd åt det hållet.
Den latinske älskaren. Den mystiske, mörke främlingen. Palmer och solsken.
Världen, utanför Årjäng. Samba på stranden, i stället för Syster Jane på Folkets hus. Sangria, snarare än en halvböj.
Ni kan den skruven. Den bygger på att vi svenskar är tråkiga. Och på att vi bor i ett trist och kallt och mörkt land. Och på att alla som inte vill ta varje chans att göra oss mer lika de där andra länderna, där allt är varmt och romantiskt och stjärtsvängande, är de största surkarten av alla.
Vi kan inte få deras väder. Kanske inte ens deras älskare. Men vi kan i alla fall få samma pengar.
Med euro blir vi liksom en del av världen. Världen där det finns palmer och sandstränder. Och de som säger nej röstar för ihållande regn i juli.
Nejsägare sabbar grisfesten. Ungefär.
Allt det här är förstås bara gissningar. Man kan aldrig veta så noga med skruvdoktorer. Men ändå. För säkerhets skull:
Jag vill bara upplysa om att sangria kommer att finnas även efter den 14 september, alldeles oavsett hur det går i omröstningen. Varunummer 22703, 42 spänn på Bolaget. Och nejsägare kommer att få rumpan nypt av latinska älskare även i oktober 2003. Precis som vanligt.
Det kan ni sätta er sista
euro på. Eller krona.