Käcka paret vinner alltid semesterracet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det går en reklam nu, resereklam, om att det är hög tid att boka inför sommaren. I januari. Och det jävliga är att man vet att de har rätt.

Herr och fru Käck bokade säkert redan före lucia. Satt och slog på nätet, jämförde priser, räknade plus, valde veckor, planerade utflyktsmål. Förmodligen plockade de ihop handbagaget och packade matsäck också.

Och vi andra, vi som inte kan föreställa oss att det någonsin kommer att bli sololjeväder igen, när tumvantarna fortfarande sitter på, vi får peta bland resterna. Rummen med ”nästan havsutsikt”. Pensionaten med doft av linoleummatta, klorin och kattkiss. Det ”varsamt renoverade kulturhuset”, som visar sig vara byggt i mexitegel.

Vissa orättvisor snackas det om. Som att en del har råd att köpa sig en pangsemester, medan andra inte har råd med semester alls. Andra orättvisor är det tyst om. Som att de präktigaste alltid får välja först. Att herr och fru Käck, år efter år, plockar russinen ur kakan, när normala människor fortfarande famlar sig håglöst genom mörkerhelvetet.

Och på tal om orättvisor: det finns paret Spontan också. Man stöter alltid på dem i augusti, när det är kräftskivedags. Då är de solbrända, utvilade, kära på nytt och glada som telefonförsäljare. ”Var har ni varit”, frågar man, fast man vet att man inte borde. Det är alltid samma historia.

”Vi hade ju inte planerat nån-TIIING för sommaren, så vi hittade en sista-mi-NU-ten och det var ett riktigt PA-ra-DIIIS. OTRO-ligt gulligt och BILL-igt och MAT-en, den var bara FÖÖÖÖR bra, och ...!”

Och där sitter man, som en blek valross med en kräfta till mustasch och försöker suga så ljudligt att man slipper höra om den vänliga lokalbefolkningen, den strålande solen och den charmiga lilla hamnen. Och man vet, man bara vet, att om man själv skulle ha väntat till sista minuten, skulle det inte ha lönat sig. Man skulle ha hamnat i en garderob, granne med Bamseklubben, ovanför fjortisdiskot, där lokalbefolkningens trimmade vespor varvar natten igenom. Det skulle ha regnat. Hamnen skulle ha varit ett oljeraffinaderi.

Så man planerade. Lite lagom i förväg, när resebolagen påminde om det. Och vad fick man för det?

En garderob, granne med Bamseklubben, ovanför fjortisdiskot, i regnet bredvid oljeraffinaderiet. Till fullt pris.