Vore det inte för Finland hade vi talat danska i dag
? För två hundra år sedan rasade kriget för fullt mellan Sverige och Ryssland, kriget som sprängde det svenska riket och som ledde till att Sverige och Finland gick skilda vägar.
I nära 700 år var Sverige och Finland samma land, dubbelt så lång tid som Skåne – varit svenskt.
Denna historiska ödesgemenskap, som varade så lång tid, verkar skapa förvåning och förvirring i vår tid. Många unga svenskar har aldrig hört talas om att Sverige och Finland var samma land och i Finland vill många inte höra talas om vad som hände.
Ändå var Finland aldrig något ockuperat område och finnarna var inte förtryckta. De östra och västra rikshalvorna utvecklades samtidigt åt samma håll, men utan Finland hade Sverige aldrig blivit
någon stormakt, ja det är sannolikt att Sverige hade slukats av Danmark och vi alla talat danska i dag.
Då de första Svea-kungarna sökte sig österut, fanns inget ”Finland”. Det fanns inget organiserat rike. Befolkningen var liten, kanske under tio tusen och invecklade i inbördes strider.Från 1000–
talet flyttade Sveakungarna ut sitt revir en bit österut, för att förhindra att novgoroder eller danskar slog sig ner där. Handelsstationer upprättades. Med köpmännen kom präster och militärer.
Genom att Finland på detta sätt tidigt knöts till Sverige kom befolkningen i Finland också att från tidig medeltid knytas till Norden och Västeuropa. De finska bönderna blev aldrig livegna som i Ryssland och religionen i Finland blev densamma som i övriga Norden. Finland fick på detta sätt från början västerländsk lag och kultur. De första böckerna på finska språket trycktes i Stockholm.
Finnarna var med och valde svenska kungar vid Mora sten redan från år 1362 och från den tiden satt finländska herrar med vid kungens rådsbord. Majoriteten av Finlands städer grundades under den svenska tiden, liksom det första universitetet.
Finland blev Sveriges buffert mot Ryssland, vilket man fortfarande kan se i det finska riksvapnet, som målades första gången då Johan III blev storfurste över Finland på 1570-talet. Det finska lejonet står med ett rakt västerländskt svärd i handen på en österländsk, det vill säga rysk, kroksabel.
Finska soldater var en synnerligen viktig del av den svenska armén. Långt över hundra tusen finska pojkar stupade under blågul fana i kamp för den svenske kungen inte bara på Polens sand, på Leipzigs slätter och Lützens kullar – utan även i Narva, i Poltava och i kalabaliken i Bender. Många finländare blev legendariska i den svenska armén, inte minst under det 30-åriga kriget, då generalen Torsten Stålhandske och hans ”hakkapeliter” i det Finska Rytteriet för alltid skrev in sig i den svenska krigshistorien.
En stor procent av nybyggarna i den svenska kolonin Nya Sverige i Nordamerika, kom från Finland och den första guvernören över den svenska kolonin S:t Barthélemy i Västindien hade sina rötter i Finland. Det fanns finländare med på de svenska ostindiefararna, från yngste jungman till en av de mäktigaste
superkargörern – Peter Bladh hette han. Två av Linnés lärjungar kom från Finland, Peter Forsskål som skrev den första arabiska floran innan han dog i Jemen och Pehr Kalm som utforskade Nordamerika långt innan USA hade bildats.
Finländare var med i alla riksdagar i Sverige fram till 1809. De var svenska riksråd och biskopar, ja till och med ärkebiskop, Carl Fredrik Mennander. De var medlemmar i Svenska Akademien och de var
ambassadörer i utlandet.
Två perioder styrdes hela Sverige av män från Finland, som då Arvid Horn, fredens general, född på Vuorentaka i Halikko socken, var regeringschef i nästan två decennier i början av 1700-talet, och
under några år i slutet av 1700-talet då Gustaf Adolf Reuterholm, från Sjundeå i Nyland, hade den politiska kontrollen så länge Gustav IV Adolf ännu var omyndig.
Det är för att Sverige och Finland var samma land som det finns en finsktalande befolkning i nordligaste Sverige i denna dag, för det fanns ingen riksgräns mellan den västra och östra rikshalvan på den tiden. Det är den sju hundra år långa gemenskapen som gjort att det i dag finns över 300?000 finska medborgare som tänker, sover, drömmer på svenska språket, fast de bor i Finland. De har svenska som modersmål, finlandssvenska.
Det är därför som det finns ett helt landskap, Åland, där man bara talar svenska i dag och det finns städer som Nykarleby, där de svensktalande är 90 procent, eller Ekenäs, där de är 80 procent.
Många av Finlands ledande män, presidenter och andra har svensk bakgrund. Finlands store statsman och mångas hjälte Gustaf Mannerheims släkt kom från Sverige. Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg, författaren till nationalsången ”Vårt land”, skrev bara på svenska. Nationalsången fick översättas till finska av andra. Runebergs farfar kom från Sverige.
Under de 700 gemensamma åren fanns ingen nationell finsk frihetskamp, ingen motståndsrörelse. Det utkämpades aldrig något krig mellan svenskar och finnar. Vi hade 36 krig med Danmark, 33 med Ryssland, flera med Norge – men aldrig något med Finland.
700 Så många år var Sverige och Finland samma land. Under den tiden fanns varken frihetsrörelse eller motståndskamp. Sverige har utkämpat fler än 30 krig mot både Danmark och Ryssland – men
inget mot Finland.
Lejonet i det finska riksvapnet har ett västerländskt svärd i handen och står på en österländsk kroksabel. Detta påminner om att Finland blev Sveriges buffert mot Ryssland.