Varför drog surborgarna in glade von Sydow?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hur löjlig får man vara, egentligen? Rätt rejält, tydligen.
Mest synd är det nog om Björn von Sydow. Han var försvarsminister ett tag.
Det kan inte ha varit så kul. Förbandsnedläggningar och så det där Jasplanet. Försvarsministrar får mest fundera på vad de inte ska göra. Och hur de ska kunna låta bli att göra saker på billigaste sätt. Bland militärer verkar det nämligen ofta vara lika dyrt, eller till och med dyrare, att göra ingenting som att göra någonting.
Det fick von Sydow ta hand om. Men han såg alltid glad ut ändå. Fryntlig.
Rosor på kinderna och glitter i ögonen. Så blev han talman. Talman är det finaste man kan vara i Sverige, näst efter kungen. Det är finare än att vara statsminister. Sedan dess har Björn von Sydow sett gladare ut än någonsin.
Man är nästan rädd att den ena mungipan ska möta den andra någonstans i nacken, så att hela huvudet liksom vänds ut och in.
Man blir glad när man ser sånt. Särskilt om man förstår att det inte alls är självklart för en talman att le. En talman har nämligen som uppgift att hålla ordning på riksdagsmän. Leda dem, lyssna på dem, prata med dem och förmana dem. Ett uppköp om man har varit försvarsminister, kanske. Men ändå.
Och nu är det faktiskt synd om Björn von Sydow.
Ni kanske läste om det. Sju kvinnliga borgerliga riksdagsledamöter, mest moderater, känner sig förlöjligade. Felet är finansminister Bosse Ringholms.
I en debatt använde han inte all sin tilldelade tid. Dessutom påpekade han att frågan debatterats tidigare, han antydde att motståndarna var dåligt pålästa och så valde han att inte bry sig särskilt mycket om vad de ville.
Bosse Ringholm gjorde alltså som politiker gör. Gled undan, svarade på något annat och påstod att motståndarna var tjatiga och okunniga. Alla som någonsin sett en politisk debatt känner igen det. Det kallas politik.
Nä. Det kallas "de fem manliga härskarteknikerna" skrev de sju sura borgarna i en artikel. Finansministern förlöjligar kvinnor. Könsförtryck. De skickade brev till talman von Sydow också. Räfst och rättarting krävs.
- Jag tror inte att han är medveten om sitt beteende. Det bottnar i en monumental okunskap, sa en av de sju, folkpartisten Cecilia Wikström.
Hon var kanske inte medveten om det, men där använde hon själv åtminstone två av de där "manliga härskarteknikerna". Så kan det gå.
Ja, ja. Om sju politiker nu vill bevisa att de är löjliga, alldeles på egen hand, så får de väl göra det. Få lär tycka synd om dem.
Men Björn von Sydow är det synd om. Var det verkligen nödvändigt att dra in honom? Jag menar, man vill gärna ha en glad talman. Men inte ens Björn von Sydow kan väl le sig igenom vilka dumheter som helst?