Porr fyller öronen vid bagagebandet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Man står vid sitt bagageband. De har försökt dölja det med rostfritt och glas, men allt är egentligen som i en sådan där öststatlig Roy Andersson-film. Eller som när Stig-Helmer drar sin shoppingkärra genom betongkulverten.
Gnissel. Gnissel. Gnissel.
Man står vid sitt bagageband och det är bara andras väskor som kommer. Story of my life. Och bredvid står de andra, lika hålögda semestervrak som man själv, och tänker precis samma sak.
Gnissel. Gnissel. Gnissel.
Vet inte om det är sant det där om att ens liv passerar revy när man tror att man är på väg att dö. Men tänk om det är sant. Och tänk om det kommer att vara precis så här. Ett bagageband med inplastade barnvagnar, golfbagar och proppmätta väskor med bagagesnoddar från IKEA i regnbågsrandigt gaypridemönster.
Det är ett under att inte fler självmord begås vid bagageband. Och det är då, alldeles oväntat, som någon sticker tungan i ens öra.
Först plingar det till lite grand och sedan en het utandning. Så själva rösten. Släpigt lockande. Brunstigt återhållen. Lätt stönande. Alla män vet vad den där rösten betyder. Ingen man med självaktning skulle förstås erkänna det, men nu har ni valt att läsa just den här kolumnen, så ni får skylla er själva.
Det här är vad som sägs:
"Last call for passengers with SK2779 to Budapest."
Men det här är vad det betyder:
"Jag skulle verkligen vilja knulla med dig."
Det är som så mycket annat. Det är inte vad man säger, det är hur man säger det. Och just där i stora bagagebandshallen - gnissel, gnissel, gnissel- rinner porrkuttrandet som glidmedel ur högtalarna.
Flygvärdinnor har en helt annan röst. Kavat, effektiv, opersonligt intim. Som telefonnasarna som alltid ringer mitt i middagen. Men flygplatshallåor... sex, sex, sex.
Det här är inte alls menat som kritik. Inte heller som en förolämpning. Flygplatshallåor är säkert dygdiga som klostersystrar. Och de flesta män inser nog att den där inbjudan inte är på riktigt. Men man kan inte låta bli att undra.
Var har de lärt sig att låta så där? Varför har just de lärt sig det? Hur länge kommer det att få pågå, innan Feministiskt initiativ kräver en uppstramning? Och kommer självmorden i så fall att öka vid bagagebanden?