Hur mysiga är småfåglar, egentligen?
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är säsong och jag har riggat upp min egen lilla välfärdsstat utanför fönstret. Ingen behovsprövning, alla med vingkraft nog att ta sig till tredje våningen kan käka frön tills fjädrarna putar. Så sitter man där – mysryk ur koppen, mysfrost på fönstret – och känner sig landsfaderlig som en Per Albin.
Djur är som Christopher Walken. Skådisen, ni vet, med de läskiga ögonen. Walken är duktig, men han är ju Walken och han har ju de där ögonen och därför får han nästan alltid spela psyko. När han någon gång slipper det, sitter man bara och väntar.
När ska han ta fram yxan?
Type-casting, kallar amerikanerna det. Precis så är det för djur också. Koalor blir aldrig något annat än gulliga. Hajar är alltid läbbiga. Rävar är listiga, pudlar kloka, bin arga, åsnor envisa och myror flitiga. De har sina fack och där får de stanna.
Men så finns undantagen. Har ni läst Djungelboken? Kiplings original, alltså, inte Disneyversionerna. Aporna i Djungelboken är inte kul alls. De är egoistiska, taskiga, känslokalla, falska och hänsynslösa. På riktigt. Inte på det där lite skönt slängiga oo-bi-doo-sättet.
För när Kipling skrev Djungelboken var det den rollen apan hade. Men åren gick och apan jobbade sig uppåt, tills han blivit en kul, finurlig, lite skojigt retsam figur. Herr Nilsson. Och i det facket sitter han nu.
Flera fåglar har gått samma väg. USA var på väg att välja kalkonen, snarare än den vithövdade örnen, som sin symbol. För så tuff var en kalkon på den tiden. Och trots att några av dem fastnat i fack – gäss är dumma och ugglor kloka – är fåglar ofta ... ja, fria som fågeln.
Ta måsen. För både Tjechov och moderaterna är måsens roll just att vara fri. Men man hittar lika många exempel där måsen bara är skränig, eller dum, eller glupsk.
Inget fack. Måsen kastar sig mellan rollerna.
Och ta min lilla välfärdsstat med frö. Här sitter jag och myser och tittar på de gulliga små fjäderbollarna och allt är Askungen, när fåglarna syr balklänning. Men så minns jag det där snacket om att fåglar är vad som blev kvar av dinosaurierna, när de bestämde sig för att downsajsa. Och Alfred Hitchcock och ”Fåglarna” och ...
En talgoxe tittar in på mig med en sådan där läskig, ryckig huvudvridning.
Plötsligt känns det som om jag matar Christopher Walken.