Helt rätt – tv-licens för datorn är absurt
Nu återstår att lösa finansieringen av public service
Det är bra att det finns tänkande människor på Högsta förvaltningsdomstolen.
Beslutet om tv-licensen är helt rätt men ställer frågor om hur SVT och Sveriges radio ska betalas.
En tv-skatt kanske?
Kammarrättens beslut förra året att Radiotjänst fritt kunde kräva in radio- och tv-avgift för personer som inte har någon tv var helt absurt.
Avgiften var redan tidigare ifrågasatt eftersom den togs ut av människor som varken tittade på SVT eller Utbildningsradion eller aldrig lyssnade på Sveriges radio.
Men det blev ännu knasigare när kammarrätten bestämde att tv-licens krävdes för att ha abonnemang kopplade till smarta telefoner, surfplattor och datorer. Därifrån kunde man, om man ville, helt gratis ta del av public service och så kunde det såklart inte fortsätta.
Beslutet idag i Högsta förvaltningsdomstolen går lyckligtvis i rakt motsatt riktning. Man ska ha en tv-apparat för att betala tv-licens. Det är högst rimligt.
Det är inte säkert att ägaren till den smarta telefonen någonsin tittar på SVT eller lyssnar på Sveriges radio. Det är till och med troligt att de ofta vänder sig till andra kanaler. Som exempelvis Aftonbladet, BBC eller CNN.
Domen sätter dock fokus på finansieringen av de tre public servicebolagen. I dag drivs de av licenspengar som samlas in av det nitiska Radiotjänst i Kiruna. I takt med att allt fler överger tv-mottagaren till förmån för exempelvis surfplattor är den källan hotad.
En statlig utredning föreslog för två år sedan att tv-licensen skulle skrotas och ersättas av en tv-skatt på en procent av inkomsten upp till ett tak på 1 200 kronor om året.
Förslaget genomfördes sorgligt nog inte. Regeringen lade inte ens fram en proposition till riksdagen med det innehållet.
Fördelarna är dock uppenbara. För det första blir det billigare än idag, i alla fall för enpersonshushåll. Tv-licensen uppgår idag till 2 076 kronor per år.
För det andra blir progressiv, en student eller fattigpensionär skulle betala mindre än en person med miljonlön. I dag är avgiften lika för alla.
För det tredje kan all bekämpning av skolk läggas ner eftersom tv-skatten tas ut som källskatt och betalas in till Skatteverket på samma sätt som den obligatoriska begravningsavgiften. Dessutom kan Radiotjänst avskaffas liksom all fånig reklam för tv-pejling (bara det en liten besparing på omkring 150 miljoner).
Företrädare för public servicebolagen var helt emot en tv-skatt. De ansåg att bolagens oberoende av staten var hotat. Det statliga ägandet sköts av en stiftelse.
Men det är regeringen som utser stiftelsens styrelse och det är riksdagen som beslutar om storleken på radio- och tv-avgiften. Så oberoendet är, för att uttrycka sig försiktigt, inte helt glasklart.
Utredarna föreslog dessutom att tv-skatten skulle sättas in på ett konto i Riksgälden och sedan hanteras av Kammarkollegiet innan de fördes över till mediebolagen. Den avgrundsdjupa skillnaden jämfört med dagens system är inte uppenbar.
Tack Högsta förvaltningsdomstolen för ett bra beslut. Själv har jag inte satt på tv:n på flera månader och det kan faktiskt hända att den snart försvinner ur bostaden. Det räcker med surfplattan för den som inte tycker en tv-kväll i soffan är höjden av mänsklig gemenskap.