Åklagaren får problem efter vittnesmålet – men advokaten är nöjd

Terrorrättegången fortsätter i Stockholms tingsrätt

Oisín Cantwell

Nyhetskolumnist

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2019-01-30

Här är de terroråtalade männen

Planerade de åtalade verkligen att tillverka en bomb och begå ett attentat?

Det är dag sex i terrorrättegången och åklagaren får plötsligt besvär med sin tes.

På länk från tingsrätten i Östersund upprepar en medelålders kvinna vittneseden som rådman Patrik Alms läser upp.

”Jag lovar och försäkrar på heder och samvete att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Hon är någonting så alldagligt som upphandlingsansvarig på Strömsunds kommun, vilket inte hindrar att hennes vittnesmål kan få avgörande betydelse för utgången av målet.

Vad hade de åtalade, misstänkta för att ha förberett terrordåd och för att ha skickat pengar till IS, tänkt göra med alla de dunkar med kemikalier som ropades in på auktion för några hundralappar?

Kanske skulle de, som åklagare Per Lindkvist hävdar, tillverka en bomb. Kanske talar mannen som köpte dunkarna sanning då han säger att han köpte ett konkurslager färg till sin byggfirma och fick annat material på köpet.

I säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt var nyss tidningar och radio och tv på plats för att rapportera om terrormålet. Men medier är rastlösa till sin natur, en story blir snart gammal och nya berättelser om Zlatan och Trump och brexit väntar otåligt på att publiceras.

När nu huvudförhandlingen börjar närma sig slutet gapar åhörarläktarna tomma och Aftonbladet är det enda mediehuset som har journalist på plats.

Ja, vad planerade de misstänkta att göra med kemikalierna? Bland annat hittades över 500 kilo kalciumhypoklorit i förrådet. Det är, har Säpo påpekat, ungefär halva den mängd som Anders Behring Breivik använde till attentatet mot regeringshögkvarteret i Oslo.

På videoskärmen från Östersund berättar kvinnan att hon en dag fick ett samtal från receptionen i kommunhuset. En man ville träffa henne. Hon gick ner till entrén.

– Han ville sälja kemikalier och färg. Jag fick intrycket att han kommit över sakerna från ett lager. Han visade ett par bilder i mobilen på några dunkar.

– Jag sa att vi knappast var intresserade av färgen men att jag skulle kolla med några kollegor om vi ville köpa resten. Men det fanns inget intresse, vilket jag ringde upp honom och berättade.

Åklagaren vill veta om de uttryckligen pratade om kemikalier.

– Vi pratade om klor. Kanske också om andra kemikalier.

Vad skulle ni kunna använda klor till?

– Vattenrening.

Det tillhör inte vanligheterna att terrorbomber tillverkas. Betydligt vanligare är att kalciumhypoklorit används som bassängklor.

Åklagaren har hittills haft framgångar i målet. Att de misstänkta fört över pengar till en figur i Syrien som ska ha kopplingar till IS är fastslaget. Jihadistisk propaganda, avrättningsfilmer och bombmanualer har bevisligen hittats i de misstänktas datorer. Märkliga chattar med diffusa hänvisningar till ”bröllop” har beslagtagits.

Men varför försökte mannen sälja material som enligt Säpo skulle användas till att tillverka bomb?

När Per Lindkvist är färdig får advokat Thomas Olsson, som företräder den misstänkte, möjlighet att ställa frågor.

– Nej, tack. Jag har inga frågor, svarar Olsson.

Advokaten är nöjd med förhöret. Det är inte svårt att begripa varför. Ett tvivel har etablerats.