Slut på sagan i byn Stratford-upon-Avon

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Om ni har varit i Stratford-upon-Avon.

Här har vi en liten stad på landet som aldrig gjort en fluga förnär. Den har legat där och ruvat under vasstak, hållit marknad och sett ullfåren komma och gå. Det har funnits en slaktare och en bagare och en smed och en skräddare, så länge någon kan minnas. Och alla vet precis vem som är vem och varför och hur.

Så får någon snofsig typ för sig att man borde ägna den där William Shakespeare lite mer intresse. Och så var det slut på den sagan.

Om ni har varit i Stratford-upon-Avon. Man går på Shakespearetur och ser Shakespearehus och sedan dricker man Shakespearete med Shakespearescones, innan man köper sin Shakespearehandduk och går i Shakespearegång till sin Shakespearebil som man parkerat innanför Shakespearelinjerna på Shakespeareparkeringen och så Shakespeareköar man med Shakespearebussarna för att komma till Shakespearerondellen som leder UT.

Jo, det finns några få som passar på att gå på teater också.

Vi har kanske inget fullt så fruktansvärt här hemma, men jag vet att Nora kommun kursar ”Maria Lang-paket”. På Fårö snackas det om att bygga ett ”Bergmancenter”. I Skara anordnar de ”Arnresor”. Det finns antagligen inte en turist- och fritidschef med självaktning, som inte drar så hårt det går i de kändisspenar som råkar finnas tillgängliga. Det ska ”sättas på kartan”.

En varning: då och då lyckas det. Då och då tar en sådan där satsning skruv. Det börjar dyka upp bussar. De blir större och större med allt flådigare fartränder på sidorna. Det ramlar av tyskar och amerikaner och, för all del, svenskar. De har shorts och midjeväskor och något jagat i blicken. De kommer inte att vila förrän de fått sin Maria Lang t-shirt, sin Bergmanlatte, sin Arnkeps. De glor in i fönster, trampar i rabatter och pekar på lokalbefolkningen. Inte för att de är särskilt ouppfostrade, utan därför att det här stället som de har kommit till inte verkar vara på riktigt. Det verkar konstgjort.

Och tids nog får de alldeles rätt. Om ni har varit i Stratford-upon-Avon.

Det finns ingenstans på jorden där det är så långt till Shakespeare.

Ibland oroar jag mig för att någon fritidschef nära mig ska bli framgångsrik. Astrid Lindgren bodde runt hörnet. Och en gång i tiden gjorde Birger Schlaugs farsa termometrar i porten bredvid.