Svensk lycka - att köra 400 liter öl över sundet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Just nu är frågan om Sverige håller på att sjunka ned i spritträsket. Det sägs att det är så. Felet är Europas. Eller möjligen Göran Perssons. Ett visst mått av panik kan anas.
Ni kanske tror att jag tänker larva mig med dem som oroar sig för spriten.
Men det tänker jag inte alls. Det dricks rätt mycket nu. Om det är en katastrof vet jag inte. Det jag vet är att det är som vanligt med spriten i det här landet. Det är ett fasligt räknande.
Ja, det där med pocenten kan ni ju redan. Promille per krona. Nu räknas det dessutom på hur många liter öl en Volvo kombi klarar av att lyfta. Hur mycket man behöver höja lufttrycket i backdäcken för att inte köra sönder fälgarna. Hur många liter med viss promille per krona som krävs för att milkostnaden inte ska bli högre än skatten här hemma. Det räknas på hur många extra kubikmeter bagageutrymme de nya långfärdsbussarna behöver.
Och så räknas det från andra hållet.
Det räknas på hur mycket ren sprit en genomsnittlig svensk egentligen dricker per år. Det räknas på hur mycket vi kan komma att dricka om fem år. Det räknas på vad det kommer att kosta sjukvården. Det räknas på vad det blir, utslaget per skattebetalare. Det räknas på hur mycket pengar Bosse Ringholm förlorar. Och så räknas det på hur det skulle vara om man sänkte skatten med si eller så mycket. Det räknas på skrumplevrar och lägenhetsbråk och knivslagsmål. Och på vad det kan tänkas kosta.
Allt i prydliga tabeller.
Vore man inte svensk skulle man kunna tro att det handlade om ett SM i matematik. Eller möjligen det enda kända fall där verkligheten är precis som i nationalekonomin. Det svenska spritträsket där alla, från byråkrater till ölturister, är rationella räknedosor. Inga känslor, inga fördomar, bara kalkyler.
Men så ser man den där glänsande blicken hos någon som just kört hem fyrahundra liter öl. De rosiga kinderna. Det innerliga leendet. Han är lycklig. Inte nöjd med en god affär. Inte glad att ha sparat några kronor. Utan lycklig. En existentiell känsla.
Kanske är vi på väg in i spritträsket. Men ingen kan inbilla mig att det beror på Europa. Inte på Göran Persson. Knappt ens på skatterna. Det handlar om att svenskar blir lyckliga av att kunna köra fyrahundra liter öl över Öresundsbron, framför näsan på tullen. Det ger livet en mening.
Vi vet bara inte hur vi ska uttrycka en så stark och märklig känsla. Så vi låtsas att vi räknar istället. Precis som vanligt i det här landet.