200 spänn för en kväll med Pär Nuder, någon?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Skulle du betala 200 kronor för att få se Pär Nuder sitta ensam i en snurrstol på Konserthusets scen? Pär Nuder, statsministerns
högra hand, alltså.
Nej, jag tänkte väl det. Låt mig då få berätta vad som försiggår i Royal Festival Hall i London.
I förra veckan var Brian Wilson från Beach Boys där. I lördags uppträdde Londons kungliga filharmoniker. I går firades hundraårsminnet av Glenn Millers
födelse. Och i kväll sitter Alistair Campbell, Tony Blairs tidigare högra hand, på scenen i en snurrstol. "En audiens med Alistair Campbell", står det i annonserna. "Live". 200 spänn, 3 000 platser. Arrangerat av Clive Conway celebrity productions. Clive Conways kändisproduktioner.
Han ska inte dansa, sjunga, spela trumpet, trolla eller sticka huvudet i ett lejongap. Han ska prata lite och svara på frågor. Från en snurrfåtölj. Såvitt jag förstår är det utsålt.
Jaja, säger ni. Britter. De har aldrig varit riktigt kloka. Då vill jag bara påpeka en sak: Vita huset.
Jag pratar inte om själva huset, utan om tv-serien. Den med gamle Martin Sheen som president Bartlet. Det finns människor, födda och uppvuxna i
Sverige, som planerar sitt privatliv efter Vita husets sändningstider. De gör sig oanträffbara på måndagskvällar. De lämnar middagar tidigare, för att hinna hem till tv:n. De ger barnen en påse godis och
låser in sig i tv-rummet. De står inte ut med att missa ett avsnitt. Och även om de
aldrig har missat ett avsnitt köper de ändå ett sånt där dvd-paket med de samlade avsnitten, så snart den
senaste säsongen finns i
butiken.
En del av dem håller förstås på med politik. Kanske känner de sig lite tråkiga. President Bartlet får dem att känna sig tuffa. De är i samma coola bransch. Kolleger med Martin Sheen, snarare än med Bosse Ringholm. En bransch där alla är smarta, vackra, rappa i käften och fattar rätt beslut om världens ödesfrågor före
morgonfikat. Men många av dem är inte det minsta
politiskt engagerade. De skulle garva om någon bad dem ställa upp till kommunfullmäktige. De tycker bara om att titta på politik. Och på politiker.
Det är nog det Clive Conway, han med kändisproduktionerna, har fattat. Politik är på väg att bli en åskådarsport. En dokusåpa för dem som tycker att de är lite för fina för att kolla på Big Brother och Farmen. Komplett med utröstningar, skandaler och maktkamper. Och med riktiga krig, katastrofer och övergrepp.
Så det är klart att Alistair Campbell har lika lätt att
fylla Royal Festival Hall som Brian Wilson. Allt är underhållning. Kändisar är kändisar. Makt är sexigt. Världen är en scen.
Det är bara politik som
inte är politik längre. Håll utkik efter Pär Nuder i Konserthuset.