Vraket har en historia som räcker för flera långfilmer
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-06-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Utanför Måseskär på västkusten ligger ett vrak från andra världskriget och läcker olja. Allt medan det läckaget blir ett större och större miljöproblem, bollas ärendet mellan olika myndigheter som ingen i vanlig ordning känner något ansvar.
Det är inte vilket fartyg som helst som ligger där i djupet och skapar problem för byråkraterna på västkusten. Där ligger vraket efter ett fartyg som varit med om mer än femtio år av Europas mest intressanta historia, ett skrov som rymmer minnen och upplevelser för flera långfilmer och ett par tjocka romaner.
Från början hette hon Suevic och tillhörde det berömda White Star Line, samma bolag som Titanic. Vid förra sekelskiftet var Suevic en viktig länk i emigranttrafiken. Hon förde regelbundet 400 passagerare och last med 13 knops fart mellan Europa, Kapstaden och Australien.
Den 17 mars 1907 var Suevic med 382 passagerare och last på väg mot Plymouth. Det var en dimmig dag och kaptenen missade fyren på Lands End så grovt att då Lizards ljus plötsligt syntes var fartyget alldeles intill fyren och rände upp på grund för full maskin.
Passagerarna och lasten räddades, men fartyget satt hårt på grundet och i den starka vinden var risken stor för att skrovet skulle brytas sönder. Rederiet beslöt då att spränga loss fören för att på så vis rädda resten av fartyget. Det gick bra. Med hjälp av dynamit kapades fartyget ett stycke för om bryggan.
Skrovet släpades av fyra bogserbåtar till Southampton. En ny för konstruerades som svetsades ihop med resten av fartyget och så, ett och ett halvt år senare, var Suevic sjövärdig igen. Det var en på sin tid mycket omskriven räddningsaktion, den märkligaste fartygsreparationen någon dittills hade sett.
Suevic fortsatte att skeppa emigranter till Australien ända till första världskrigets utbrott 1914, då hon fick tjänstgöra med trupptransporter bland annat till Medelhavet.
Allt gick bra, kriget tog slut och Suevic putsades upp och sattes in igen på sin vanliga rutt till Australien. Hon hann göra mer än femtio resor innan rederiet ansåg att fartyget blivit för nedgånget.
Suevic såldes 1928 till ett norskt rederi som byggde om henne till valkokeri.
Hon fick nu namnet Skytteren och tog hand om valar som levererades av 4-6 mindre fartyg. Det var lönsamma år på de kalla men valfiskrika haven ända fram till andra världskrigets utbrott då Norge ockuperades av tyska trupper.
Då låg Skytteren i Göteborg och belades som alla andra norska skepp med kvarstad. Eftersom både den norska ockupationsregeringen och den norska regeringen i exil i London gjorde anspråk på fartygen fick ingen av dem tillgång till dem.
Tyska fartyg strök utanför den svenska kusten, redo att sänka alla fartyg som kunde tänkas transportera krigsmateriel mellan Sverige och England. En dag bröt sig ett stort antal av de norska båtarna ut och lyckades trots minor och tyskt bombardemang ta sig över till England, fullastade med strategiskt material.
Skytteren övertogs nu i Göteborg av rederiet Nortraship, som tänkte sätta in henne i de allierades livfarliga men livsviktiga sjötransporter. Hon deltog därför i ett nytt utbrytningsförsök, som genomfördes den 1 april 1942 då ett stort antal fullastade fartyg lämnade Göteborg för att ta sig ut till den väntande brittiska flottan utanför den svenska kusten. Men där fanns också tyska flottan, som hade fått tips om att utbrytningen skulle genomföras.
Tyskarna öppnade eld. Bara två av konvojens fartyg lyckades ta sig igenom kanonelden. Sex av fartygen sänktes av tyskarna, tre lyckades återvända till Göteborg.
Skytterens styranordning hade saboterats och då fartygen inte kunde manövreras på rätt sätt lät besättningen under tysk kanoneld själva sänka henne utanför Måseskär.
En besättningsman ombord dödades men de övriga 110 besättningsmännen togs till fånga. Fartyget, som var fullastat och fulltankat, gick omedelbart till botten. Hon ligger med styrbords sida upp och med fören i väst.
Ovanför vraket bildas en stor bleke. Platsen är därför omtyckt av sportfiskarna, som kan känna doften av olja långt innan de nått platsen.
Varje sommar är det många turister som kommer till bleken för att försöka se något av det mystiska vraket där nere som härbärgerar en så lång och spännande historia och som nu återigen gör sig påmind med sitt oljeutsläpp.1942 lämnade Skytteren tillsammans med flera fullastade fartyg Göteborgs hamn för att ta sig ut till den brittiska flottan utanför Sveriges kust. Men de överraskades av tyskarna som öppnade eld. Bara två av fartygen klarade sig igenom kanonelden. Skytteren blev så illa tilltygad att besättning valde att själva sänka henne utanför Måseskär.