Hyresgäster i innerstan - dom är det synd om
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Något av det viktigaste vi gör är att bestämma vilka det är synd om. Det finns förstås de enkla besluten: apatiska flyktingbarn, hemlösa, våldtagna småflickor. Här drar alla åt samma håll. Eller nästan alla.
Men lämnar vi självklarheterna närmar vi oss det intressanta. Ett exempel:
I en tidning läste jag här-omdagen om en hyresgäst. Tanken var tydlig: detta är en kille det är synd om. Det var inte alldeles klart varför. Något slags underton av att hyresgäster för en ständig kamp mot utsugning anades.
Ord som "kränkt" och "drabbad" användes. Det var, kan man säga, en ansökan till folkdomstolen om att erhålla statusen "synd om".
Hyresgästen i fråga råkade bo i centrala Stockholm. Hushållet bestod av två personer. Lägenheten hade fem rum och kök och kostnaden per månad var 7500 kronor.
Nu är frågan, vad svarade folkdomstolen?
Min gissning är att det blev avslag. En hel del svenskar är ovilliga att tycka synd om någon som bor i centrala Stockholm. Andra tycker att två personer som bor i fem rum och kök ska hålla käft. Och hyresgästens grannar, som antagligen lånat miljoner och betalar det dubbla i månaden för en trea, kan nog tänka sig att aptera överbliven pyroteknik i hyresgästens brevlåda.
Men det är nu vi stöter på det där svenska exportordet ombudsman. Någon som är ombud för andra. En representant för något större och viktigare än den egna personen.
Det krävs inte alltför mycket fantasi för att förvandla vårt exempel till en uppvisning i svenskt ombudsmannaskap. Säg så här:
Ska Stockholms innerstad bli ett reservat för rika? Ska bara de som kan låna miljonbelopp få bo där? Ska segregationen segra? Klassamhället åter?
Ja, ni kan det där. Plötsligt har vi att göra med en drabbad och kränkt person som det är synd om. Någon som begär rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Rättvisan, jämlikheten och solidariteten i just detta fall bara råkar vara en femma i Stockholms innerstad till samma hyra som i Säffle.
Köper folkdomstolen den idén är det dags för ett riksförbund. Statsbidrag och förhandlingsrätt och professionella ombudsmän. Professionella ombudsmän är sådana som får betalt för att vi ska tycka synd om dem. De får ofta en femma i innerstan till samma hyra som i Säffle, också.
Och då har vi fått en ny "folkrörelse". Allt bara för att vi tyckte synd om någon ett ögonblick.
Som sagt - något av det viktigaste vi gör är att bestämma vilka det är synd om.