Tjänstemännens resor okej – om de gav några resultat
Att politiker och tjänstemän gärna tar finflyget utomlands för att, lite diffust, gynna näringslivet är lätt att förstå.
Där finns inga kritiska dagisföräldrar eller klagande patienter.
Det finns vissa saker som man inte kan vara mot. Till dem hör nya jobb.
Den kommun, region eller landsting som skapar en organisation för att fixa jobb och investeringar till den egna orten kan alltså räkna med applåder.
Snygga visitkort och minst ett, kanske flera, flotta kontor är standard. Liksom väl tilltagna resekonton.
Så långt skulle det kunna vara okej. Om det gav resultat. Men i förbluffande många fall gör det inte det.
Ett exempel. När Region Skåne förra året skickade ett 40-tal politiker och tjänstemän till världsutställningen i Shanghai gick notan på tio miljoner.
Men resultatet blev nära nog noll. Den projektansvarige framhåller ett symposium om nanoteknik (som också kostar pengar) som ska hållas i Skåne. En företagare, som reste för egna pengar, känner inte till att resan ledde till någon enda affär.
I år satsar Stockholm, Göteborg och Malmö sammanlagt 341 miljoner kronor, mer än en tredjedels miljard, på sina särskilda näringslivsföretag som ska förmå investerare att satsa på orten.
Men påfallande ofta saknas mätbara mål för verksamheten. Hur mycket pengar ska de dra in? Hur många företag ska etableras? Hur många hus ska byggas?
Ännu mer sällan kontrolleras om målen uppfylls. Blev det som det var tänkt? Eller bidde det en fingertutt? Ingen vet och forskning på området saknas.
Det är tyvärr inte bara den landstingsanställde direktören som förirrade sig till porrkungen Berth Miltons strippfest under mobilmässan i Barcelona som famlar i blindo. Det gör de flesta.
Statusjakt förefaller dock vara ett viktigt inslag i de satsningar kommunerna gör för att locka till sig utländska investeringar. Faktiskt viktigare än resultatet.
Cecilia Gyllenkrook, projektansvarig på Region Skåne, förklarar exempelvis storsatsningen på världsutställningen i Kina, nära en kvarts miljon kronor per skattefinansierad deltagare, så här:
– Stockholm fanns på plats. Göteborg fanns på plats. Det hade varit tjänstefel om vi inte hade varit det.
När Gyllenkrok tänker tillbaka var alltså den interna konkurrensen mellan storstadsregionerna den viktigaste orsaken till att vara på plats. Inte vinsten för den egna regionen.
Det är lätt att förstå att politiker och tjänstemän hellre ägnar sig åt att, ofta planlöst, delta i utländska mässor och utställningar än åt kärnverksamheten.
Den består av klagande dagisföräldrar, tonåringar som vill ha bättre betyg och patienter som inte har lust att vänta längre i vårdkön.
Det är jobbigt och besvärligt. Det är också en verksamhet som synas i sömmarna. Både av medborgare och media.
Det slipper man på Business Region Göteborg. Eller andra liknande organisationer.