Cheferna i kyrkan har inget samvete
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ett av problemen för oss här nere är att vi aldrig kan vara riktigt säkra på vad Gud vill.
Ja, jag vet. Men man vågar väl säga så nu, när till och med Göran Greider sett Jesus stå i dörrhålet till arbetsrummet. Greiders arbetsrum, alltså. Jesu arbetsrum är hela världen.
Greider skriver om sin uppenbarelse i sin senaste bok, om ni inte tror mig.
Hur som helst. Vi vet inte riktigt vad Gud vill. Men vi har ett samvete. Så det bästa vi kan göra är att ta reda på saker, tänka över dem och sen göra som samvetet bjuder.
Kruxet med det är att det blir olika. Det är här ordet ”samvetsfråga” dyker upp. Det låter gammaldags. Men gamla saker kan också vara bra. Tänk på Frank Sinatra, Casablanca och mormor.
När något är en samvetsfråga menar vi att det är särskilt viktigt att respektera att folk tycker olika. För om vi inte gör det kan vi tvinga människor att gå emot sitt samvete. Och att tvinga någon att bryta mot sina djupaste övertygelser är omänskligt.
Så ungefär är det tänkt. Men det blir inte alltid så.
Det här handlar om Dag Sandahl, präst i Svenska kyrkan. Jan Myrdal skrev om honom på kultursidan häromdagen. Dags samvete säger honom att det inte är rätt med kvinnliga präster. Det är en impopulär ståndpunkt. Man blir hatad och bespottad om man uttrycker den. Men så är det ibland med samvetet. Det väljer inte nödvändigtvis den enklaste vägen.
Nu har Dag Sandahl fått sparken. Svenska kyrkan vet inte heller vad Gud vill. Men den tror att Gud är agnostiker, bisexuell, feminist och allt annat trendigt. Därför måste Dag sparkas.
De som givit honom sparken låtsas som om det inte har att göra med Dags samvete. ”Personliga skäl”, kallas det. Meningen är att vi ska tro att Dag är en jobbig typ. Omöjlig. Lite knäpp. Såna människor brukar få oss att titta åt ett annat håll. Men Dag är inte knäpp. Inte ens omöjlig. Han får sparken därför att han har ett samvete.
Dag Sandahl har alltid varit populär bland sina församlingsmedlemmar. Men hans chefer har mobbat honom i åratal. Tagit ifrån honom uppdrag, låtit veta att han ska hålla truten och förtalat honom offentligt. För fem år sedan hade de mobbat honom tillräckligt för att tvinga in honom i sjukskrivning.
Och nu har de sparkat honom. På ett så fegt sätt som möjligt.
Nä. Vad Gud vill, om han nu vill något, kan vi aldrig vara säkra på. Dag Sandahl kanske har fel. Men en sak vet vi. Mobbare som inte tål folk med samveten borde skämmas. Det inser de hundratals kvinnor och män som skrivit under ett upprop mot mobbningen av Dag Sandahl på www.kalin.nu/dag.
Fast en sak kan man glädja sig åt. Dag Sandahl är arbetslös. Men han är inte samvetslös. Med Sandahls chefer är det precis tvärtom.
Rätt åt dem.