Människan lever inte av tramporglar allena
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag känner en familj som just har flyttat in i en kyrka. Ja, inte permanent. Bara på sommaren. Egentligen är det väl inte en kyrka, utan ett missionshus. Men det finns en tramporgel och spetsiga fönster. Och man behöver väl inte vara så noga, nu när kyrkan är skild från staten.
Alla kyrkor har ju blivit frikyrkor, på sätt och vis. De flesta är till för folk som tror på Gud. Utom frikyrkan Svenska kyrkan, som är till för dem som tror på det svenska partisystemet. För ni visste väl att till och med teologiska frågor avgörs av partipolitiker i den numera skilda Svenska kyrkan? De kan skriva arbetsmiljöplaner för helvetet och kampanjer för kollektivtrafik till paradiset från morgonsång till aftonbön. Biskoparna har bara att hänga med. De är vanliga tjänstemän.
Och det är klart, varför ska inte partipolitiker bestämma över evigt liv? De bestämmer ju redan över sophämtning, vatten och avlopp, ridhus och golfbanor.
Så kan man tycka. Åtmin-stone i Sverige.
Fast det här är alltså ett missionshus. Byggt för och av folk som var fromma på ett gammaldags sätt. Och nu har dessa gammaldags fromma blivit så få, i varje fall i denna del av Gotland, att de sålt sitt missionshus. Inklusive tramporgel.
Det ska sägas att det inte är vilka som helst som flyttat in. Det är en familj med, såvitt jag vet, oklanderlig moral, glatt humör och kanske till och med en aning gudsfruktan. Om ni minns vad det är. När jag var där bjöds det på kaffe ur liten kopp och flera sorters kakor. Bara en sån sak. Vilken pastor som helst skulle ha känt sig hemma.
Det finns dessutom kyrkligt folk i släkten. Till och med en präst. Gammal nog att ha tagit kragen på den tiden religiositet inte utgjorde ett hinder.
Skulle de ändå glömma sig finns alltid dekorationerna. För väggarna bär vackert textade bibelord till ledning för den vilsne vandraren. Min favorit är den ovanför stora porten:
"Jag (Jesus) är världens ljus; den som följer mig skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus. Johannes 8:12"
Det är inte bara vackert och sant. Det är dessutom föredömligt tydligt. Den där inskjutna parentesen tar hand om alla eventuella oklarheter.
Man målar inte över sånt. Tydlighet är en raritet. Särskilt i sammanhang som dessa. Eller som den högste tjänstemannen, ärkebiskopen, i kyrkan för dem som tror på svensk partipolitik, har sagt:
"Jag lägger mera ut en matta av ord där det förhoppningsvis finns något för var och en att nappa på."
Det där skulle inte vara till någon hjälp att ha ovanför dörren. Inte ens med ett dussin inskjutna parenteser. Och människan kan trots allt inte leva av tramporglar allena.