Utmärkelsen blev pinsam för prisutdelarna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ni minns kanske Aleksandr Solzjenitsyn? Ryss, skägg, Gulag och allvar. Nästan så man kan använda det härliga ordet sinister. Det betyder dyster på gränsen till kuslig.
Solzjenitsyn, till skillnad från Imre Kertész, kunde inte ta emot sitt Nobelpris. Det var 1970, och skrev Sovjetmedborgare om kommunistiska dödsläger satte KGB lås på dörren. Först 1974 slängde Sovjetstaten ut Solzjenitsyn. Då kunde han hämta sitt pris. Och tala fritt inför den stora publik priset gav honom.
Men han fick inte åka hem. Inte förrän 1994.
Sånt där händer inte så ofta. Och ännu ovanligare än att pristagare hindras av någon diktatur måste vara att de inte ens bjuds in av prisutdelarna själva.
Homofobpriset Rosa tisteln är inget Nobelpris direkt. Men ändå. Under alla mediers favoritfest, Pridefestivalen, delade Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, ut priset till Adoptionscentrum. Liksom till exempel Rädda Barnen och Socialstyrelsen hade Adoptionscentrum inte gillat idén om homoadoptioner. Till skillnad från många fega riksdagsmän vågade de säga det.
Men inbjudna för att ta emot priset blev de inte. De fick inte ens veta om att de skulle få det. Och när de fick se motiveringen, blev de lite förvånade. För de utsågs till homofober för att de sagt att de inte ”aktivt tänkte leta upp barn i andra länder som kunde adopteras av homosexuella”.
Om man inte betraktar barn som husdjur, eller politiska redskap, låter väl det rätt rimligt. Kan man lite om sånt som FN:s barnkonvention, låter det ännu rimligare. Att ragga särskilda homoadoptionsbarn skulle strida mot både konventioner och etiska regler för adoption. Särskilt om man använde sig av de ”kontakter” RFSL-aktivister tipsade om. Några av ”kontakterna” hade rent kriminella kopplingar. Andra arbetade i strid med alla etiska förmedlingsprinciper.
Adoptionscentrum frågade RFSL vad de menade. Stod de inte bakom barnkonventionen? Då blev det lite kinkigt för RFSL-riks. De hade plötsligt inte med priset att göra. RFSL-Stockholm var ansvarigt. Men på RFSL-Stockholm kändes det också kinkigt. Så de sa att förslaget på pristagare hade kommit från RFSL-riks. Men det höll inte RFSL-riks med om.
Och så vidare.
Pressmeddelandet om homofobpriset försvann från RFSL:s hemsida. Tipsen på homobarn-leverantörer upphörde. Men Adoptionscentrums begäran att få motta priset vid en offentlig ceremoni fick inget svar. En ceremoni med medietäckning som Pridefestivalen och en chans till ett tacktal.
Det är lite udda. Men å andra sidan är få pris gjorda för att fungera tvärtom mot Solzjenitsyns Nobelpris. För att skrämma mottagaren till att hålla käft.
Sinistert, skulle man kunna säga.