Vad är en grinig svärmor när man har funnit kärlek?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Säg vad ni vill, men det är en bättre kärlekshistoria än de flesta vi läser om nu för tiden. För nog doftar det lite Shakespeare. Prinsar och prinsessor, svek, hemliga möten, konspirationer - och så prinsessan Diana, förstås: ond, bråd död.
In i det sista är det som om hela världen svurit sig samman mot Charles och Camilla. Till och med vädret jävlas. I dag, när kärleksparet äntligen får varandra, blåser en isande nordvind. Varning för snöblandat regn.
Och det är bara den senaste i raden av kallduschar.
Och ändå, eller kanske snarare just därför: bättre kärlekshistoria får man leta efter. För vad kan få en människa att genomleva allt det där, utan att ge upp?
Kärlek, naturligtvis. Vad annars?
Det finns en och annan här i England som börjat inse det. Men annars går de på som vanligt. Rena mobbningen. Att Charles skakade hand med skitstöveln Robert Mugabe under påvens begravning räcker för att få igång dem.
Ingen stannar upp och påpekar att det är precis sådant kungahus och presidenter är till för. Så länge man inte förklarat krig skakar man hand och är artig. Även när man träffar en skitstövel. Det kallas diplomati.
Jaja. Tur att han har kärleken, Charles.
Fast det finns ljusglimtar också. Som den lilla mormodern från Nya Zeeland. Hon har bjudits in till bröllopet som tack för att hon drivit en var-snäll-mot-Camilla-kampanj i nio år. Mormodern vill inte förekomma med namn. Hon är rädd att någon ska passa på att göra inbrott i hennes hus, om de får reda på att hon inte är hemma.
Eller Mrs Etta Richardson från Llamsteffan. Jo, det stavas så, eftersom det ligger i Wales. Etta bjöd prins Charles på sin kokade fruktkaka på en marknad för något år sedan. Nu har hon fått i uppdrag att baka 20 fruktkakor till bröllopsmottagningen.
Och drottningen, som kanske inte varit en alldeles översvallande svärmor, verkar vara på lite bättre humör. Fast det beror nog på att de flyttade starten på hästkapplöpningen Grand National, så att den inte skulle krocka med bröllopet. Nu hinner hästtokiga Liz se loppet på tv.
Fast något säger mig att Charles och Camilla skulle ha överlevt en krock med skenande hästar också. För vad är en grinig svärmor, om man har hittat den sanna kärleken?