Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Listan avslöjar tyvärr vem du är

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-19

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Säg att du är kändis och blir intervjuad. Skådespelare, författare, musiker. I den lilla rutan som hör till ska du tala om vilka personer du beundrar.

En baggis. Det är vad du tänker nu. Lite snäsigt. För kanske arbetar du med att vända på gamla människor med liggsår. Kanske pressar du ståldetaljer. Kanske går du varje dag in i ett rum med trettio väsande pubertetspsykopater, utan annat skydd än en klassuppsättning kartböcker.

Ett riktigt jobb, alltså. Hur svårt kan det vara, i jämförelse, att nämna några människor man beundrar?

Ganska svårt, tror jag. Faktiskt.

Häromdagen var det en halvkändis som listade. Och på hennes korta lista fanns dessa: Nelson Mandela. Dalai lama. Moder Teresa. En del av er förstår redan. Skrockandet stavgick sig upp genom luftstrupen på mig. Här är en tjej med humor, tänkte jag. Spottar ur sig de tre mest självklart mjäkheliga namn man kan nämna. Lysande parodi!

Sedan ögnade jag igenom intervjun och insåg att hon menade allvar.

Listor av det där slaget är döden. De avslöjar dig. Säger du Nelson Mandela, Dalai lama och Moder Teresa vill du ha sagt att du är en fin och god människa. Men det du egentligen säger är: "Fantasilös, pretentiös, bjud inte hem mig på middag."

Och det är lika illa vad man än svarar. Säg att det hade varit någon ur Killinggänget som svarat. Vad skulle det kunnat bli då? Kejsar Bokassa, Hans Scheike och Ragnar Skanåker, kanske. Så där lagom ironiskt och konstigt.

Vad säger en sådan listmakare om sig själv? Kanske detta: "Jag är fan så mycket smartare än du, som garvar fast du inget begriper, ditt gillestugemiffo."

Inte så kul.

En del listmakare håller det ödmjukt och personligt: "Mamma, min gamla lärare, alla undersköterskor." Man ser genast framför sig hur morsan är en försupen sadist, läraren pedofil och hur listmakaren aldrig sett en sköterska, annat än på Sophiahemmet. Ytterligare andra räknar upp okända bluesmusiker från 30-talet, författare på urdu och tyska förkrigsexpressionister. Och avslöjar sig därmed som de jobbiga jävlar de är.

Så, som sagt, du sitter där. Frågan hänger i luften. Vad du än svarar kommer hundratusentals människor att se rakt igenom de där namnen och in i dig. Vilka beundrar du?

Lycka till.

Johan Hakelius