Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Låt mig slippa allt tjat om "visioner"

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-27

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En sak vet man om ett sådant här år och det är att det kommer att gnällas om "visioner". Eller snarare tvärtom. Det kommer att gnällas om att det "saknas visioner".

Slog på tv:n häromdagen och, mycket riktigt, där satt det någon RFM, Representant För Medborgarna, och såg kränkt ut. Samma ansiktsuttryck som en unge i sittvagn efter fem timmar på Kolmården. Då, när inte ens aporna duger som stämningshöjare längre.

RFM:aren satt där, någon politiker sade något och man såg på RFM:arens mun vad som var på gång. Den blev så där snett föraktfull som den alltid blir innan just det här dyker upp. Och så dök det upp:

- Jaja, men var är visionerna?

Det är alltid där man hamnar. Det är politikens stjärnstopp. Supertrumfen som ingen kan övertrumfa. För visioner är något fint. Att ha visioner är att inte fastna i det oväsentliga småplottret. Att ha visioner är att se de stora linjerna. Att ha visioner är att vara kreativ och fantasifull. Att tänka utanför ramarna. Att ha visioner är att vara idealist - att tro på en bättre värld, att inte ge sig, våga ta strid för det verkligt viktiga. Om man efterlyser visioner har man förstått allt det där. Då är man helt enkelt lite bättre än det som bjuds.

Fast innerst inne vet vi alla att det är skitsnack.

Det finns ett huvudsakligt skäl till allt tjat om visioner. Det är det här: Man kan vara hur lat och ointresserad som helst. Hur dum som helst. Inte orka ta reda på något, eller tänka sammanhängande. Man kan ge fan i att lyssna ens i en halv minut. Ha idéer som är fullständigt vansinniga. Ändå kan man alltid efterlysa "visioner". Och därmed framstå som en djupsinnig skönande.

Det är det här som är grejen med "visioner". De är den lata gnällighetens kalsonggrepp.

Själv har jag aldrig stött på en människa med "visioner" som varit uthärdlig i mer än två minuter. Det är ungefär den tid det tar att avgöra om visionären är dum, politisk vettvilling, en sådan där typ som hänger "drömfångare" över sängen, föreläsare på managementkurs eller direkt farlig.

Så en gång, bara en gång i år, skulle jag vilja höra motsatsen. Någon RFM i någon av alla dessa diskussioner som harklade sig, tog sats och sa:

- Jaja, det där är dina "visioner". Men ge oss de praktiska detaljerna!

Kalla det min vision, om du vill.

Johan Hakelius