Småpojkar i kjol tar Nobelpriset
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är vår på Lärarhögskolan och det finns massor av spännande kurser. De sakinriktade: Engelska, 20 poäng. De hurtiga: Idrott, fritidskultur och hälsa I, 10 poäng. De Mark Levengoodska: Filosofiska samtal med barn, 10 poäng. De obegripliga: Kulturanalys i partnerområdet, 10 poäng ("Den här kursen handlar om att utveckla förståelse för kulturella variationer och uttryck i partnerområdet som del i lärarvardagens komplexitet"). De tungsint allvarliga: Vad lärde oss Auschwitz? Om humanism och männi-skovärde, 10 poäng. De robust praktiska: Kemikalier och säkerhet i undervisningen, 3 poäng.
Barnen är vår framtid och Sveriges lärarkår dess barnmorska, så allt det där är säkert bra. Men mitt hopp står ändå främst till en av vårens läckra nyheter i kursprogrammet: Normalitet och sexualitet i skolan, 5 poäng. Så här lyder en beskrivning:
"Är alla barn och elever heterosexuella i min barngrupp/klass? Hur kan jag undervisa utan att reproducera föreställningar om heterosexualitet som självklart? Hur kan jag undervisa utan att kränka barn/elever och föräldrar som inte definierar sig själva som heterosexuella? Hur kan jag arbeta för att vidga normen och inkludera alla slags familjebildningar och genusuttryck? Vilka föreställningar har jag om hetero-/homo-/bisexuella och transpersoner? Vad står HBT för? Hur yttrar sig heteronormen i skolan?"
Den förskollärare, fritidspedagog eller lärare som inte brinner av lust att, som kursledarna uttrycker det, "utveckla förmåga att argumentera för en hbt-medveten praktik" finns säkert inte.
Frågan är bara på vilket sätt den nya kursen kommer att sätta sin prägel på landets skolor och dagis om ett år, eller så?
På ett dagis i Stockholm, där en bekant har en son, uppmanades nyligen föräldrarna av förskollärarna - uppenbarligen ideologiska pionjärer - att utrusta sina söner med kjolar och kvinnliga förnamn. Allt som ett led i kampen mot heteronormativiteten. Jag hoppas verkligen att det är denna idé som nu, med Lärarhögskolans hjälp, ska spridas kring riket.
Alla vet ju att Ernest Hemingway, en av nittonhundratalets största författare, blev som han blev därför att hans mamma klädde honom i klänningar. Och det är hög tid att Sverige får ett Nobelpris i litteratur.