Barnsliga vuxna ser ”Transformers”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-07
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ibland får man
en glimt av någon annans hem. Ofta finns en bokhylla utan böcker. Ofta finns något annat i hyllan. Förvånansvärt ofta är det kramdjur och dockor.
Barn, tänker man först. Men det finns inga barn. Och så tittar man närmare och ser att det här är mjukisdjur från en Disneyfilm som hade premiär för sisådär 20 år sedan. Och då förstår man. Hyllan är ett husaltare, vigt till den barndom som den alldeles fullvuxna lägenhetsinnehavaren själv haft. Hon kan inte skiljas från sin nallebjörn.
Det är kusligt.
Kanske inte Norman Bates-kusligt, med knivar, galna stråkar och mammas mumie, men åtminstone Lasse Åberg-kusligt. Och det räcker bra för mig.
Om nu vuxna människor absolut vill borsta manen på My Little Pony, sortera Pokémonkort och plasta in gamla årgångar av Buster bakom hemmets väggar, så får de väl göra det. Det är sådant fönsterlösa källare är till för. Men när de här människorna börjar strömma ut ur sina gillestugor och hänge sig åt sina perversioner helt öppet är det dags att slå tillbaka.
Detta apropå filmen
”Transformers”. ”Transformers” är en film som, så vitt jag förstår, handlar om bilar och långtradare. Möjligen om bilar och långtradare från yttre rymden. I varje fall bilar och långtradare som egentligen inte är bilar och långtradare. Nej, de vickar på hjulet, lyfter på motorhuven, drar in katalysatorn och plötsligt är de jättelika, livsfarliga robotar. Eller stridsflygplan. Eller rullskridskoåkande valsverk.
Precis som de där löjliga plastleksakerna som varenda sexårig kille skulle ha för 15–20 år sedan.
I USA ska man vara minst 13 år för att få se filmen. I Sverige har den 11-årsgräns. Förtydligande: Man ska alltså vara ÄLDRE än 11 år för att släppas in.
Jag misstänker
att filmen kommer att spela in några miljoner. Och att en betydande del av publiken kommer att vara killar som inte har varit 11 år gamla på mer än ett decennium. Och det kommer att glittra i deras ögon. Och de kommer att gå hem och leta reda på nyckeln till vinden. Och de kommer att gräva fram Åhlénskassen med sina gamla transformers, blåsa dammet av dem och …
De här
människorna skrämmer mig mer än några kärnvapenbestyckade långtradare med personlighetsklyvning. Finns det ingen statlig myndighet som kan skicka dem i säng utan middag?