Varför är du så nöjd, kungen?
Ibland är saker för stora för att man ska begripa magnituden.
Om drottning Elizabeths polare hade velat köpa skandalbilder av henne från gangstrar, hade Storbritannien gått i spinn.
Här händer nästan ingenting.
Vi börjar från början. I höstas kom boken ”Carl XVI Gustaf – Den mot-villige monarken” ut.
I den hävdas bland annat att kungen haft en affär med en utpekad artist, att han och hans kompisar umgicks med lättklädda damer, bland annat på en privatklubb som drevs av en gangster som ordnade ”professionella tjejer”, och att de rest till en strippklubb i Bratislava.
Kungens vänner dementerade uppgifterna och talade om rättsliga åtgärder.
Det gjorde inte kungen. Vid en presskonferens i samband med älgjakten i Hunneberg sa han i stället:
– Jag har pratat med min familj och drottningen. Vi vänder blad och ser framåt.
Redan det var oerhört. En av bokens få öppna källor var den tungt kriminelle Mille Markovic.
Mille påstod inte bara att kungen och hans kompisar betedde sig som mansgrisar. Han hävdade också att han hade bevis för det och bevisen var hans livförsäkring.
Men kungens enda kommentar var att han skulle vända blad.
Så här långt stod dock ord mot ord. Mille Markovic, med sju fullpackade sidor i polisens belastningsregister, mot kungens äldsta och bästa kompisar.
De senaste dagarna har historien tagit en ny vändning.
Enligt en ny bok, ”Den svenske gudfadern”, skulle kungens vänner efter publiceringen av den förra boken ha kontaktat storskurken Milan Sevo.
Han bor i forna Jugoslavien men är efterlyst i Sverige. Sevo skulle kontakta Mille Markovic för att köpa Milles bevis, hans livförsäkring.
I november, bara dagarna efter kungens presskonferens på älgjakten, träffade Sevos underhuggare Daniel Webb en av kungens äldsta och bästa vänner, affärsmannen Anders Lettström. Mötet spelades in med dold mikrofon.
Nu stod inte längre ord mot ord. I pinsamt öppen dager stod att statschefens kompis förhandlade med den undre världen. Avsikten var att ta reda på
exakt vilket material Mille hade, och kanske köpa det.
Affären eskalerade när Anders Lettström erkände.
– Jag är djupt olycklig över att jag inledde kontakter med mindre seriösa och kriminellt belastade personer med anledning av boken ”Den motvillige monarken”, skrev han.
Det blev ingen affär, Mille krävde tiotals miljoner för bilderna och för att dementera sina tidigare uppgifter. Det var tydligen ett överpris.
Om drottning Elizabeths kompisar avslöjats med att vilja köpa material av gangstrar som de trodde var komprometterande för henne, hade hela Storbritannien bokstavligen gått i spinn. De största rubrikstilarna hade plockats fram, i underhuset hade ledamöterna rasat.
Men vad händer här? Nästan ingenting.
I går gjorde kungen ett skriftligt uttalande. Statschefen meddelade att han gillade att fakta kommit fram. Det är fantastiskt. När annars tillkännager kungen att han är nöjd?
Kungen var förvarnad om Lettströms erkännande. Enligt hovets informationschef hade det kommit ”någon signal”.
Tanken svindlar. Kungens kompis ringer kungen och berättar att han tänker medge att han ville köpa bilder där kungen påstås figurera ihop med oklädda kvinnor. Som om inte det var nog berättar kompisen att den tilltänkte försäljaren är en av Sveriges mest kända kriminella.
Efter den informationen förklarar kungen offentligt att han är nöjd. Varför? Själv skulle jag vara mycket onöjd om mina vänner ville göra affärer med gangstrar.
Hittills har den uppseendeväckande affären satt förvånansvärt blygsamma spår i debatten. Men någonting har gått väldigt snett när representanter för samhällets elitskikt finner kontakter med den undre världen naturliga.